Analys av en striptease show

Hejsan!
Jag jobbar egentligen på min dissertation d.v.s jag bloggar, facebookar, städar, dammsuger, tränar, ser på skavlan, handlar etcetera så mycket jag bara kan komma på. efter att detta är skrivet och upplagt så måste jag börja skriva! kommer att hinna skriva högst nån timme nu innan middagen..så imorgon kommer ändå bli panikartad, alltså ingen idé att stressa över det idag.
Tre gym-sessioner kvar innan Sadie lägger ner. Tar ut det mesta av sista tiden och har tränat fem gånger i veckan istället för fyra senaste två veckorna, vilket resulterat i mycket träningsvärk och sötsug, men som sagt så har jag ju varit ganska arg och rastlös och träningen hjälper. Och sällan har mina ben sett så vältränade ut, sådär som en liten bonus : )

Men alltså det var ju besöket på strippklubben jag skulle berätta om! Jag följde alltså med Sadie och hennes väninnor till en gentlemen's club som hade ladie's night nu i onsdags. Mai hängde också med så allt som allt var vi 8 stycken. Showen var otrooligt lame! Riktigt tråkig! Jag hade inte stora förväntningar men om man nu kallar sig "male exotic dancer" så tycker jag att man skall kunna DANSA lite! Inte bara gå maskulint runt på en liten scen, spänna musklerna och ta av sig kläderna och sedan gå av scenen...Det är inte dans. Det är mer som bodybuilding för nudister. Liite mer borde man våga bjuda på sig själv tycker jag. Menmen...det här är England så här räcker det med att man visar pilikukkun så är det superprovokativt och spännande.....
MEN det VÄRSTA var nog på slutet!! Dom hade ett lotteri där dom som ville fick köpa lotter och så kunde man vinna en lapdance av en av dansarna. En lapdance är ju då alltså när strippan sitter i knät på kunden och "dansar"kråmar sig(jaja alla som sett sopranos eller tv i allmänhet vet) nå iallafall! Två tjejer hade då vunnit varsin lapdance MEN i sista stund sa show-värden att "det blir roligare om vi vänder på steken" så istället för att få lapdancen dom betalat för så måste dessa flickor försöka ge dansarna en lapdance, detta framför hela publiken! WHAT??? Vem i helsike skulle vilja utsättas för det??? Jag är kanske inte den första som skulle betala för att få en lapdance heller men om dessa tjejer nu betalat för den tjänsten, då skall dom tammefasiken få vad dom betalat för! Dom skall få luta sig tillbaka sådär coolt och låtsas att dom är Tony Soprano och så skall killen dansa för dom. Nu blev det bara fumligt och pinsamt och BILLIGT när två rodnande flickor försökte gunga lite i knät på "dansare" som sitter där och får betalt för ingenting! Skulle man "svänga på steken" om det varit kvinnliga strippor och manliga kunder? Det skulle jag vilja se. Nåja, drag queen komikern i mellanakten var alldeles söt och duktig och det var en rolig kväll trots allt! Kiva att träffa Sadies kompisar som alla har egna företag redan, som tränare, hårfrisörer, beuticians etc. Efteråt gick vi till en nattklubb för att dansa av oss och jag tillät mig faktiskt sova ända till 8 nästa morgon och var först 10 i skolan!hujhuj mitt i veckan också!

Snart är det Halloween(nästa veckas torsdag) och som det ser ut nu så kan det bli en hel del program i år..är medfrågad till nåt house party på torsdag med Mai och till en klubb som ordnar maskerad på fredag med Sadie och hennes vänner. Är ju inte världens största festprisse...men samtidigt är det ju sista året på gång så...nå får se hur jag gör.

Oh sheep! Klockan är redan kvart över fem! Måste verkligen försöka skriva lite skolarbete nu. Innan jag börjar försöka hitta på någon middag..

Söndag,Studio-och-skrivarkriser,Stackars Sadie,Stickningar och Stundande Striptease

Börjar i haiku

den här veckan aggression

vet inte varför

ingenting hjälper

utom intensiv träning

och extra socker

dessa dilemman

om framtiden,studierna

sånt onödigt tjafs

lite hjälper film

och david attenborough

en lugnande röst

Mmmm denhär veckan har jag faktiskt varit mycket arg. Riktigt sådär barnsligt orsakslöst irritabel sådär att det är bäst för allt och alla att man håller sig borta, i rörelse, inte för mycket i kontakt med andra människor. Varenda morgon har jag vaknat arg, stigit upp med känslan att hoppashoppas alla andra sover sent idag så jag hinner gå hemifrån innan någon stiger upp, flytt till skolan med känslan av att vara försenad och irriterat sig på alla man möter på vägen, isolera sig i studion med sina hörlurar och tankar tills man äntligen får gå till gymmet! Jumppatimmarna har varit ända stunden på dagen jag har varit riktigt nöjd, social tillochmed. Ilskan lixom pressas ut med svetten, kanaliseras ut och transformeras till trevligt endorfinrus och spaghettiwobbliga armar och ben. Hur det skall gå nu om två veckor då Sadie slutar dra timmar i Canterbury,,jaa det blir intressant att se.

Sadie ja. Stackars Sadie! Det är så mycket som skitit sig för henne på senaste tiden. Hon går konstant på förlust med timmarna eftersom hyran är hög och bensinkostnaden för henne att köra in. Det var egentligen ganska väntat, det är ju jättesvårt att driva sitt eget företag och hon skulle ha behövt otroligt många kunder för att få kostnaderna att gå ihop. Men det är inte allt. För några veckor sedan fick hon reda på att hennes pojkvän(som hon sällskapat med i tre år och bott ihop med i ett) har varit "singel" utanför hemmet i några månader och jagat efter "the swimming instructors" på gymmet där han jobbar. Detta fick hon inte ens höra av honom själv utan av en av hans kollegor som hon råkade möta på stan, och som i förbifarten undrat hur hon mår(sådär som nyseparerad) och hon sett oförstående ut och sagt att va nä int har vi separerat och kollegan tystnat och så hade allting kommit fram. Så hon såg såklart till att han fick bli singel på heltid. Men detta innebar också att hon måste flytta ut ur deras gemensamma lägenhet och hem till sina morföräldrar. Som om detta inte varit nog så backade hennes granne en morgon in i hennes parkerade bil och medan den reparerades lyckades hon få en repa i en bil hon lånat av en firma. Och så har hon haft streptokocker i en vecka. Så hon har inte varit helt på topp så att säga, men jäkligt stark är hon och hon har dragit sina klasser varje dag nästan ändå. Vi pratar väldigt mycket före timmen och efter, det blir väldigt socialt och lite terapeutiskt då man ses under denhär stunden mitt i dagens hets och stress och alla får lägga av sig sitt bagage för en stund och vila hjärnan...Och jaa sen dethär med striptease. Sadie frågade om jag kommer med och ser "male exotic dancers" nästa onsdag på en strippklubb här i Canterbury. Man skall väl prova på allt! Jag tror jag har lyckats locka med mig hela hushållet också. All in the name on art!

Och så stickar jag igen. Halsduk tror jag det blir. Fast supersuperbred.

Och hej, snart kommer det kanske en ny bok.......

Ha det så bra tills vi hörs nästa gång.

söndag i soffan

 Bilder från min studiospace. Har med lite kreativitet och milt våld sett till att få ett bra utrymme som passar mina arbetsbehov. Monstret är min roskis. "kistan" är ett skåp jag hittade åt mig som jag sedan välte så det blev mer som en kista och en mer passlig form för mina grejer.


jah så hej igen! nu blir det ett kort inlägg för skriver på min disertation. Alltså min kandi, sådär på finlandssvenska. Det är lite kris för den är skit. Imorgon skall jag träffa min akademiska robocop tutor och försöker få till stånd någonting jag kan visa henne utan att sjunka igenom jorden totalt.
vet inte varför det känns så känsligt dethär med skrivandet, men det har det alltid gjort. jag vill lixom inte visa vad jag skrivit för någon innan det är klart och jag själv är nöjd. men så funkar det ju inte i praktiken...inte på universitet iallafall. det värsta är väl att jag fortfarande velar mellan teman och rubriker. har svårt att själv ens förstå vad jag skriver om. inte så bra när man skrivit nästan 6000 ord...Det känns som

 att ha en kikare eller kamera med super wide lens så man ser långt långt bort o åt alla håll, men man kan inte fokusera och varenda gång man zoomar in blir det på något nytt och man förstår själv att allt detta hör ihop men man förstår inte hur och jag kan inte kan inte kan inte förklara mig för jag förstår inte mig själv och det känns som att jag har hav i mitt huvud och det expanderar åt alla håll, som universum fast tungt men väldigt vackert och fullt med glittrande fiskar och jag vill förklara för jag vill att alla skall se vad jag stundvis ser och så plötsligt inte ser för det har glidit bort som en dröm när man vaknar till telefonens väckarklocka.

Så det har blivit en del konstiga "dikter" i stället.

Jag vill alltså skriva om storytelling. Först tänkte jag fokusera på kombinationen text+bild...men det är inte det! Det är mer alltså....vad jag menar är konstnärer som fokuserar på sagoberättande i sin konst, storytelling men också fairytales. Människor som igenom sin konst öppnar upp för sina världar igenom verk som ibland tolkar existerande sagor, legender,myter eller så hittar på sina egna sagor igenom sin konst. De tre jag mest fokuserat på nu är: (klicka på namnet så kommer du till hemsidan)

Sara Wicks var min studiotutor under första året här. Hon är också den tutorn jag känt mest likhet med i tanke-och arbetssätt. Många av hennes arbeten handlar om traditionella sagor och berättelser. Jag skulle jättegärna intervjua henne om hennes arbeten, idéer, koncept, tolkningar.. om jag bara vågar och lyckas sätta ihop en riktigt professionell intervju..

Sigurdur Gudmundsson var en isländsk konstnär som arbetade med så gott som allt man kan tänka sig inom konst. poesi, performans, teckning, skulptur, foto, installation....ofta med svart humoristisk ton.

Britta Marakatt Labba Samisk-svensk konstnär som berättar med broderi. Väver samman samisk mytologi med sagor, poesi och mycket samhällskritik, historia och politik.

 Ha en bra fortsatt söndag! Jag har suttit nu i sju timmar så tror att jag så småningom, trots alla mina tvivel, skall tillåta mig stiga upp ur min textyra och ta en liten promenad utomhus i regnet.

Bonding with Charcoal

Sjukledig sedan torsdag. Svårt att ta ledigt. Lyckades ligga hemma snällt torsdag-fredag. I morse var jag feberfri och mådde bra så gick till skolan för ett "Symposium"...föreläsningar angående en utställning, mycket "viktiga" personer, gäster från Frankrike, konstnärer etc. Så jag ville så gärna gå och tänkte att två,tre timmar kan ju inte skada. Eller så kan det. Nu har jag feber igen, JESS! Mai är också sjuk(och vi tar det lika barnsligt motvilligt bägge två). De andra tu har klarat sig än så länge "protected under the power of love".

Nå, får gjort lite då och då, lite läsande när huvudet är klarare och lite skissande samt flummigt diktskrivande. Och tränar med kol. Har aldrig tyckt om att jobba med kol men nu är det plötsligt roligt...besynnerligt.

manic monday, war of the walls tuesday and darkroomswednesday with a virus twist

(skrivet onsdag kväll)

Nu har jag blivit sjuk.

Känns så fånigt att säga. Som ett erkännande, ett nederlag. Som att ge upp.

Jag är mycket ovilligt sjuk. Och sur som ett bi över locket som envist trycker över bröstkorgen och nysningarna som varvas med fåniga små vattensnordroppar som plippploppar än ur höger näsborre än ur vänster. Och känns så störande att inte kunna gå på min boxningstimme när jag ju just börjat komma igång(och dessutom kommer dom bara hålla på nån månad till antagligen)...Men från den ljusa sidan så påminner detta mig om att jag faktiskt inte varit riktigt flunssig på jättelänge. Och nu kan jag med gott samvete spendera kvällen till sängs och skriva blogg(fast klockan närmar sig halv nie så till sängs skulle jag säkert gå snart hursomhelst).

Denhär veckan har börjat intensivt.

På måndag var jag i skolan efter 8 och jobbade i studion till 10 då vi kallades till gemensam "salon" med nya tutorn, professor Andrew Kötting som tydligen är ganska så känd filmmakare etcetera. Han visade filmer blandannat sin film Klipperty Klopp. 

Jag måste emellertid smyga ut efter bara första filmen eftersom jag hade möte med min dissertation tutor och -grupp. Hann efter det tillbaka enbart till sista filmen (så hann se animerade barn bli uppätna av myror och en tiger bli till en hare), och till att anmäla mig för en tutorial med Andrew till eftermiddagen, samt det direkt efterkommande infomötet (tyckte synd om alla som inte smitit ut på möte emellan utan satt i tre timmar i sträck). Sedan var det en stunds paus för studioarbete innan nästa samling som var dissertation unit launch vilket innebar info och flum av Adrian som är unit leader. Jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad han sade eftersom han stod framför projektorn så att hans siluett gestikulerade på väggen mitt i infotexten. I handen höll han en stor grön plastflaska som i siluettbilden såg alldeles ut som en rödvinsflaska. Detta kombinerat med stora gester och ivrigt förklarande blev en ganska komisk bild.

Sedan var det lunch och lite studioarbete igen innan jag hade one-to-one möte med min dissertation tutor Joan, en sträng äldre dam som minsann verkade veta exakt och precist hur flummiga konststuderande skall tas för att kunna prestera högklassig akademisk text: med skrämselteknik och järnhand! 

Jag skulle egentligen träffa Joan bara I 10 minuter för att se lite på min sista text från förra året, men eftersom jag bytt riktning på min text sedan dess och skrivit en del under sommaren så kände jag att jag hade svårt att svara på hennes frågor och dessutom skämdes jag lite över texten som är den absolut sämsta jag skrivit under min tid på UCA. I slutet på förra året var jag mest bara trött och arg och hade ingen som helst lust att skriva en “draft” för min dissertation. Så den text hon nu försökte tyda min skrivarstil från var mestadels lösryckta tankar och omotiverade åsikter..och ilskna sådana!

“So Nadja, why do you feel you have to argue with all these critics who don't even have anything to do with each other or with what you are discussing here?”

-ehm..I don't. I really feel I would rather discuss the draft I wrote during summer...

“Hmm. It is all very spiritual concepts you are dealing with here. Seems to me you are more longing for something rather than actually approaching a question or theme.”

-.....yes I agree......I did rewrite this quite drastically afterwards.......

vid det här laget var jag alldeles svettig om händerna, vred mig som en skyldig mask på stolen och insåg att jag inte ens mindes vad jag skrivit där i texten hon nu sökte röd tråd. Så pinsamt att ge en så enfaldig bild av sig själv första gången man möter sin nya lärare (som dessutom äntligen är en sträng och rejäl sådan). Så började minnesluckorna.

“So what did you write your prevoius essay on last year?”

-........

“I mean who was your tutor in this unit?”

-........ …...... ….........I'm so sorry! I'm having a complete blackout....

…....nice! Så hade man inte bara gett bilden av sig som dålig skribent, utan också som frånvarande elev som inte ens minns vem som varit hennes lärare förra året. Och hur kunde jag inte minnas det? Jag älskade ju Moyras och Birgits föreläsningar och Conards kurs var ju den jag gjorde det massiva projektet RedThreadTrail i CRATE. Men allt var blankt. Som en putsad isbana.

“I feel this is so much out in the ocean now, take a quarter of an hour to go to the library, look up everything you can find about these artists(lista på 4 namn) and add any you find interesting as your research. Then meet me back here!”

15 minuter! Som jag sprang. Med andan(och gråten)i halsen upp till bibban för att försöka hitta böcker och rannsaka mitt huvud på de konstnärer jag läst och skrivit om på sommaren. Flugna som fåglar från min hjärna och tjugo minuter senare kom Joan upp för att söka mig. Där stod jag svettig och ångestfylld och hade hittat exakt en bok, om Wifredo Lam. Joan och jag gick så gemensamt igenom tidningar och böcker om (helt fel och ointressanta) konstnärer och projekt och efter detta nästan en timmes möte rådde hon mig att börja skriva om Voodoo. …..(just to start somewhere)

Så nu är jag SUPERPEPPAD på att möta henne om två veckor för att visa henne vad jag PÅ RIKTIGT har skrivit och utforskat om och vad jag tänker skriva om för jag skall INTE skriva om voodoo(fast det också är intressant.

Nå. klockan var halv fyra och jag hade ÅNGEST! Så förstod jag att typ alla hade fått ungefär likadan behandling av denna essäernas iron lady, och då kändes det litelite bättre. Klockan fyra hade jag tutorial med Andrew Kötting som började med

“SATANIHELVETEBRAA!!”

-sorry?

“Oh, you're not swedish then?”

-oh yeah wait repeat please!

“SAATAANIHELLVEETEBRAA”

och sedan när jag berättade att jag är från Finland kom nästa

“PERKELEJUMALAUTA”

Han har jobbat i fabrik i både Sverige och Finland berättade han. Mycket sympatisk och inspirerande lärare. Mådde betydligt bättre efter det samtalet, och avslutade dagen med att gå till gymmet och köra slut på energin så att jag inte skulle orka angsta. Kom hem vid sjutiden och mådde alldeles ok tills jag ätit middag och adrenalinet sjunkit tillbaka. Då blev jag jättetrött och gick ock lade mig tidigt.

Vaknade med lite halsont men ny energi och såg fram emot studio-dag. Tills “War of the Walls” startade! Tidigare år har treorna alltid haft absolut mest utrymme, tre eller fyra väggpaneler så kanske mellan 5-6meter väggyta eller så, och treorna har också valt sina spaces först. Nu detta år hade tvåorna fått komma in samtidigt och välja bland samma väggar (kanske för att dom betalar mer? Eller så var det bara dålig management) hursomhelst ledde detta såklart till kaos och DRAAMAA. Dessutom har vår skola förlorat utrymme till ett annat campus så utrymmena är mindre nu. Jag hade tur och ingen annan ville ha mina två väggpaneler men många var I blåsväder och mördande blickar haglade mellan andra-och tredjeårsstuderande

“third year students SHOULD have priority!” “No! It's first come-first served!” “it's our final year and I need this space!!” “NO I'M NOT F****N MOVING!!!” etcetera etcetera... stackars tutorena Ed och Anna hade fullt upp med att arrangera. Tredjeårsstuderandena fick förkörsrätt till slut. Mitt studiohörn är alldeles fint, skall fota det senare.

Sedan var det samling och unit launch samt presentation av Ed och Anna och sen arbete I studion till halv fem då jag gick hem och lagade middag(tisdag är min middag-dag). Men kände mig flunssig och gick tidigt och lägga mig för att vakna idag och inte må så bra alls. Vi finska truppen hade avtalat med darkroom-technician Seb att ha en workshop I analog framkallning av färgfoton från negativ. Det ville jag inte missa och det var verkligen värt att spendera dagen I mörkrummet bakom supermystiska svartmålade teleporter-lika svängdörren. När lamporna är släckta gäller det att säga var man är så man inte krockar I mörkret, och att veta var man har sina grejor. Det var terapeutiskt efter att man lärt sig. Jag arbetade mestadels med ögonen fast. Nu är jag inspirerad att fota själv, skall låna en analog kamera, köpa film och göra fotokollage med egna riktiga färgfoton! Man kan editera och trixa också. Seb visade mig hur man med en vass spets kan skrapa på ett svart fotografi och få fram pigmenten under! Skrapar man helt lite kommer turkosblått, sen rött och sen gult och sen vitt till slut. Huvudstupa igenom ett spektrum! Man kan också manipulera med kemikalier, kokande vatten, eld osv... COOLT!

Så jag stannade I skolan till senare än jag hade räknat med och tror att det kanske blir en hemmadag imorgon. Får se.

Ha de!