tisdag 24 december 2013
måndag 23 december 2013
söndag 22 december 2013
lördag 21 december 2013
fredag 20 december 2013
20
Kvar nu endast dagar fyra
prassel-rim och shoppingyra
någras klappar är för dyra
andras enbart för obskyra
tomte måste vissa hyra
glöggen börjar sakta pyra
torsdag 19 december 2013
onsdag 18 december 2013
tisdag 17 december 2013
måndag 16 december 2013
söndag 15 december 2013
lördag 14 december 2013
fredag 13 december 2013
torsdag 12 december 2013
onsdag 11 december 2013
måndag 9 december 2013
10
Avresan snar
Två dagar kvar
inte för att packningen är klar
nej inte på långa vägar
så som jag segar
söndag 8 december 2013
lördag 7 december 2013
fredag 6 december 2013
torsdag 5 december 2013
onsdag 4 december 2013
tisdag 3 december 2013
måndag 2 december 2013
söndag 1 december 2013
1
lördag 30 november 2013
hups
krabbis tre mornar i rad...så kan livet också se ut ibland. Även för de mest inbitna arbetsnarkomaner. nånä menskämt åsido så är jag ganska trött på att jobba nu och min hjärna har börjat ta ut jullov i förväg. På onsdag var jag ute på open mic night med Jane, min nyfunna australienska väninna, och hennes kompis Bella. På torsdag var Jane över på middag och vin/drinkar/amaretto-spetsad-glögg...och igår var jag med Mai på skolbarens movemberparty var jag vann pris för snyggaste skägget!
Vann en hunks-kalender, en liten pokal och lite karkki och krimskrams. Det var en väldigt kiva kväll trots att det blev ganska sent och jag mådde lite half-knackyt när jag vaknade imorse. Nu blir det lite detox-tid.....till nästa onsdag då Sadie kommer på middag och vi alla skall ut på open mic night igen och det verkar som att Mai och jag lyckats locka med en massa av våra kurskamrater igår,,sen får man se hur många som verkligen minns och har lust att komma på onsdag. Det lovas så mycket på småtimmar...vi blev b.l.a bjudna till Belfast!
Imorgon första advent, och bloggen förvandlas till julkalender!
hadebraa
Vann en hunks-kalender, en liten pokal och lite karkki och krimskrams. Det var en väldigt kiva kväll trots att det blev ganska sent och jag mådde lite half-knackyt när jag vaknade imorse. Nu blir det lite detox-tid.....till nästa onsdag då Sadie kommer på middag och vi alla skall ut på open mic night igen och det verkar som att Mai och jag lyckats locka med en massa av våra kurskamrater igår,,sen får man se hur många som verkligen minns och har lust att komma på onsdag. Det lovas så mycket på småtimmar...vi blev b.l.a bjudna till Belfast!
Imorgon första advent, och bloggen förvandlas till julkalender!
hadebraa
tisdag 19 november 2013
julfiilis fast ändå inte...
Nu har det blitt kallt! Några få plusgrader ute och jag har suttit inne och huttrande drömt om välisolerade finländska hus med över 16 grader i vardagsrummet och 14 i köket. Och svårt att skriva på datorn med vantar på, hela tiden åker dom av då jag blir för irriterad på att inte kunna dra på musplattan och på dålig finmotorik, och så åker dom på igen när fingrarna börjar sticka oroväckande i högra handens bränn-och-frost-skade-ärrade fingrar och jag minns doktorns stränga förmaning från i fjol(handskar på!)
Men nu vill jag vara lite positiv också! Och lite fåfäng för jag vill visa upp mina NAGLAR!
Dagliga calciumtabletter har gjort susen, länge sedan mina naglar var så starka och långa.
Överlag mår majoriteten av mina kroppsdelar bra just nu. Hormonerna också, moodswings till trots.
Idag har jag letat framtid på nätet. Har dock inte nätdejtat utan kollat upp universitet och mastersprogram. Har hittat 16 stycken, spridda runt om i Europa. Skall ännu kolla noggrant upp kostnader, kursprogram, etcetera etcetera. Bildkonstakademin skall ha in portfolion för masters i FEBRUARI! Hoppeligen kan jag arrangera någon vänlig själ att lämna in den för min del ifall jag förbereder allt klart på jullovet....har varken tid eller råd att flyga över för det.
Studioarbetet fortskrider nu långsamt och lätt avtrubbat efter akademisk vecka och intensivt skrivpanikveckoslut. Jag är inte den enda lätt slitna själen i min studio; min ena studiogranne satt och svor över hur hon blivit dumpad via sms, min andra granne upplyste oss andra igår kväll att "yep....I'm off,,,to get drunk! Because I WANT TO!"...och min tredje granne hade med sig fickpluntan till studion, gömd under sin tröja. låt mig nu tillägga att klockan då var elva på förmiddagen!
Men nu vill jag vara lite positiv också! Och lite fåfäng för jag vill visa upp mina NAGLAR!
Dagliga calciumtabletter har gjort susen, länge sedan mina naglar var så starka och långa.
Överlag mår majoriteten av mina kroppsdelar bra just nu. Hormonerna också, moodswings till trots.
Idag har jag letat framtid på nätet. Har dock inte nätdejtat utan kollat upp universitet och mastersprogram. Har hittat 16 stycken, spridda runt om i Europa. Skall ännu kolla noggrant upp kostnader, kursprogram, etcetera etcetera. Bildkonstakademin skall ha in portfolion för masters i FEBRUARI! Hoppeligen kan jag arrangera någon vänlig själ att lämna in den för min del ifall jag förbereder allt klart på jullovet....har varken tid eller råd att flyga över för det.
Studioarbetet fortskrider nu långsamt och lätt avtrubbat efter akademisk vecka och intensivt skrivpanikveckoslut. Jag är inte den enda lätt slitna själen i min studio; min ena studiogranne satt och svor över hur hon blivit dumpad via sms, min andra granne upplyste oss andra igår kväll att "yep....I'm off,,,to get drunk! Because I WANT TO!"...och min tredje granne hade med sig fickpluntan till studion, gömd under sin tröja. låt mig nu tillägga att klockan då var elva på förmiddagen!
måndag 18 november 2013
zzzzzzzzzz
Till såna som undrat över två veckors bloggpaus:
Disertation draft. Finlandsvensk översättning: Kandi-utkast(inte vet jag om det heter utkast ens....)
Beskrivning: 9000 ords (28 sidor ifall fontstorlek 10, radavstånd 1,5) essä komplett med bilder, bibliografi etcetera, inlämnad idag, syftet: att ge min tutor inblick i var jag står med min kandi och vad jag ännu behöver jobba på innan slutgiltiga deadlinen för kandin i Januari.
Beskrivning i bild: (alltså hur det känts)
Disertation draft. Finlandsvensk översättning: Kandi-utkast(inte vet jag om det heter utkast ens....)
Beskrivning: 9000 ords (28 sidor ifall fontstorlek 10, radavstånd 1,5) essä komplett med bilder, bibliografi etcetera, inlämnad idag, syftet: att ge min tutor inblick i var jag står med min kandi och vad jag ännu behöver jobba på innan slutgiltiga deadlinen för kandin i Januari.
Beskrivning i bild: (alltså hur det känts)
Arnulf Rainer- Zuckend Weinend, 1975 |
Günter Brus- Ohne Titel, 1970 |
Så joo. känner mig sliten idag. Har förresten fått jobb som städerska på gamla gymmet! Via Sadie såklart, det är hennes jobb men hon är på resa så jag vikarierar som städtant bland punttarna. 8-10 på morgonen förra söndan, idag, så onsdag och fredag denna vecka. (sen har hon faktiskt frågat ifall jag vill ta över fredagarna permanent) Det är ok, söndagen var stressig för det var första dagen, sadie hade glömt att lämna nån lista över sina städrutiner eller var all städutrustning hölls, och jag hade ingen aning egentligen över vad jag skulle göra och i vilken ordning eftersom det hölls gymklasser överallt och då kan man inte dra fram med dammsugaren precis. Och alla skulle duscha och på wc hela tiden så det tog en evighet att få putsat i duschrummen. Idag var det mycket mer folktomt och behagligt. Och städandet gick som en dans! Tur det för jag hade inte sovit nästan alls och efter jobbet måste jag springa hem, springa till skolan för att hinna printa ut mina utkast och få inlämnat dem innan deadline klockan 12.
Sen, för att snabbkurera efterstress-huvudvärken som dånade fram, tog jag en tupplur i en mörk grotta bredvid min studio, på en mjuk hög av stickade ärmar och annat jag dragit dit som madrass. Sedan smugglade jag in mig på animationsworkshop för masters-elever och femtiden gick jag hem och slumrade en stund på spikmattan. Nu känner jag att det är dags att sova igen. Men denna gång för natten och i min säng.
JUST DET! Skulle berätta det bästa med mitt nya gym..Dom har bastu! Och den blir hela 70 grader om man är generös med löylyn. Dessutom får man såklart ha hela bastun för sig själv : )
g'natt!
torsdag 7 november 2013
Taxidermy
Var på en taxidermy-workshop som leddes av en klasskamrat. Fick stoppa upp en mus(Alla musälskare:varning för starka bilder(not really-jag tog inga foton under the messy part)
och slutresultatet:
julkapp åt mamma?....
...Och sen ett foto på vad jag gör i skolan annars. Förutom läser och skriver...Hade skrivit 9400 ord...tog bort allt om samerna och inuiterna och några konstnärer. Nu har jag 5500 ord...killed half my babies. Nu måst jag ersätta dem med lite angstig post-worldwar art istället.
söndag 3 november 2013
Helt kort om halloween och så
Egentligen jobbar ja på min disertation, men min fina 30 day trial version av word tiltar för tillfället, och det ger ju mig det perfekta argumentet för att istället skriva ett blogginlägg såhär helt kort bara.
Halloween är förbi, torsdagen var fullt program för vi var i London under dagen (8-19) och guidades runt gallerier av vår ena tutor, Peter. Och direkt efter att vi hoppat av bussen sprang vi hem(via en kinakrog och plockade med oss takeaway-middag) och spökade ut oss för Halloween-houseparty hos en klasskompis. Jag blev spöke.
Blev inget Margate på Fredagen tyvärr eftersom Sadies alla kompisar hade jobb..fast kanske det var lika bra för min del...jag var lite trött. Vi hade middag hemma istället och det är ju mysigt det också! Fast Sadie lät besviken då hon dessutom redan köpt en maskeraddräkt. Nå, hon kan säkert använda den nästa år istället.
Så nu återgår man till vardagen igen, och 12 december kommer jag hem, så nu vet ni det.
Skall skriva igen! Ciao bellas!
Halloween är förbi, torsdagen var fullt program för vi var i London under dagen (8-19) och guidades runt gallerier av vår ena tutor, Peter. Och direkt efter att vi hoppat av bussen sprang vi hem(via en kinakrog och plockade med oss takeaway-middag) och spökade ut oss för Halloween-houseparty hos en klasskompis. Jag blev spöke.
Blev inget Margate på Fredagen tyvärr eftersom Sadies alla kompisar hade jobb..fast kanske det var lika bra för min del...jag var lite trött. Vi hade middag hemma istället och det är ju mysigt det också! Fast Sadie lät besviken då hon dessutom redan köpt en maskeraddräkt. Nå, hon kan säkert använda den nästa år istället.
Så nu återgår man till vardagen igen, och 12 december kommer jag hem, så nu vet ni det.
Skall skriva igen! Ciao bellas!
lördag 26 oktober 2013
Analys av en striptease show
Hejsan!
Jag jobbar egentligen på min dissertation d.v.s jag bloggar, facebookar, städar, dammsuger, tränar, ser på skavlan, handlar etcetera så mycket jag bara kan komma på. efter att detta är skrivet och upplagt så måste jag börja skriva! kommer att hinna skriva högst nån timme nu innan middagen..så imorgon kommer ändå bli panikartad, alltså ingen idé att stressa över det idag.
Tre gym-sessioner kvar innan Sadie lägger ner. Tar ut det mesta av sista tiden och har tränat fem gånger i veckan istället för fyra senaste två veckorna, vilket resulterat i mycket träningsvärk och sötsug, men som sagt så har jag ju varit ganska arg och rastlös och träningen hjälper. Och sällan har mina ben sett så vältränade ut, sådär som en liten bonus : )
Men alltså det var ju besöket på strippklubben jag skulle berätta om! Jag följde alltså med Sadie och hennes väninnor till en gentlemen's club som hade ladie's night nu i onsdags. Mai hängde också med så allt som allt var vi 8 stycken. Showen var otrooligt lame! Riktigt tråkig! Jag hade inte stora förväntningar men om man nu kallar sig "male exotic dancer" så tycker jag att man skall kunna DANSA lite! Inte bara gå maskulint runt på en liten scen, spänna musklerna och ta av sig kläderna och sedan gå av scenen...Det är inte dans. Det är mer som bodybuilding för nudister. Liite mer borde man våga bjuda på sig själv tycker jag. Menmen...det här är England så här räcker det med att man visar pilikukkun så är det superprovokativt och spännande.....
MEN det VÄRSTA var nog på slutet!! Dom hade ett lotteri där dom som ville fick köpa lotter och så kunde man vinna en lapdance av en av dansarna. En lapdance är ju då alltså när strippan sitter i knät på kunden och "dansar"kråmar sig(jaja alla som sett sopranos eller tv i allmänhet vet) nå iallafall! Två tjejer hade då vunnit varsin lapdance MEN i sista stund sa show-värden att "det blir roligare om vi vänder på steken" så istället för att få lapdancen dom betalat för så måste dessa flickor försöka ge dansarna en lapdance, detta framför hela publiken! WHAT??? Vem i helsike skulle vilja utsättas för det??? Jag är kanske inte den första som skulle betala för att få en lapdance heller men om dessa tjejer nu betalat för den tjänsten, då skall dom tammefasiken få vad dom betalat för! Dom skall få luta sig tillbaka sådär coolt och låtsas att dom är Tony Soprano och så skall killen dansa för dom. Nu blev det bara fumligt och pinsamt och BILLIGT när två rodnande flickor försökte gunga lite i knät på "dansare" som sitter där och får betalt för ingenting! Skulle man "svänga på steken" om det varit kvinnliga strippor och manliga kunder? Det skulle jag vilja se. Nåja, drag queen komikern i mellanakten var alldeles söt och duktig och det var en rolig kväll trots allt! Kiva att träffa Sadies kompisar som alla har egna företag redan, som tränare, hårfrisörer, beuticians etc. Efteråt gick vi till en nattklubb för att dansa av oss och jag tillät mig faktiskt sova ända till 8 nästa morgon och var först 10 i skolan!hujhuj mitt i veckan också!
Snart är det Halloween(nästa veckas torsdag) och som det ser ut nu så kan det bli en hel del program i år..är medfrågad till nåt house party på torsdag med Mai och till en klubb som ordnar maskerad på fredag med Sadie och hennes vänner. Är ju inte världens största festprisse...men samtidigt är det ju sista året på gång så...nå får se hur jag gör.
Oh sheep! Klockan är redan kvart över fem! Måste verkligen försöka skriva lite skolarbete nu. Innan jag börjar försöka hitta på någon middag..
Jag jobbar egentligen på min dissertation d.v.s jag bloggar, facebookar, städar, dammsuger, tränar, ser på skavlan, handlar etcetera så mycket jag bara kan komma på. efter att detta är skrivet och upplagt så måste jag börja skriva! kommer att hinna skriva högst nån timme nu innan middagen..så imorgon kommer ändå bli panikartad, alltså ingen idé att stressa över det idag.
Tre gym-sessioner kvar innan Sadie lägger ner. Tar ut det mesta av sista tiden och har tränat fem gånger i veckan istället för fyra senaste två veckorna, vilket resulterat i mycket träningsvärk och sötsug, men som sagt så har jag ju varit ganska arg och rastlös och träningen hjälper. Och sällan har mina ben sett så vältränade ut, sådär som en liten bonus : )
Men alltså det var ju besöket på strippklubben jag skulle berätta om! Jag följde alltså med Sadie och hennes väninnor till en gentlemen's club som hade ladie's night nu i onsdags. Mai hängde också med så allt som allt var vi 8 stycken. Showen var otrooligt lame! Riktigt tråkig! Jag hade inte stora förväntningar men om man nu kallar sig "male exotic dancer" så tycker jag att man skall kunna DANSA lite! Inte bara gå maskulint runt på en liten scen, spänna musklerna och ta av sig kläderna och sedan gå av scenen...Det är inte dans. Det är mer som bodybuilding för nudister. Liite mer borde man våga bjuda på sig själv tycker jag. Menmen...det här är England så här räcker det med att man visar pilikukkun så är det superprovokativt och spännande.....
MEN det VÄRSTA var nog på slutet!! Dom hade ett lotteri där dom som ville fick köpa lotter och så kunde man vinna en lapdance av en av dansarna. En lapdance är ju då alltså när strippan sitter i knät på kunden och "dansar"kråmar sig(jaja alla som sett sopranos eller tv i allmänhet vet) nå iallafall! Två tjejer hade då vunnit varsin lapdance MEN i sista stund sa show-värden att "det blir roligare om vi vänder på steken" så istället för att få lapdancen dom betalat för så måste dessa flickor försöka ge dansarna en lapdance, detta framför hela publiken! WHAT??? Vem i helsike skulle vilja utsättas för det??? Jag är kanske inte den första som skulle betala för att få en lapdance heller men om dessa tjejer nu betalat för den tjänsten, då skall dom tammefasiken få vad dom betalat för! Dom skall få luta sig tillbaka sådär coolt och låtsas att dom är Tony Soprano och så skall killen dansa för dom. Nu blev det bara fumligt och pinsamt och BILLIGT när två rodnande flickor försökte gunga lite i knät på "dansare" som sitter där och får betalt för ingenting! Skulle man "svänga på steken" om det varit kvinnliga strippor och manliga kunder? Det skulle jag vilja se. Nåja, drag queen komikern i mellanakten var alldeles söt och duktig och det var en rolig kväll trots allt! Kiva att träffa Sadies kompisar som alla har egna företag redan, som tränare, hårfrisörer, beuticians etc. Efteråt gick vi till en nattklubb för att dansa av oss och jag tillät mig faktiskt sova ända till 8 nästa morgon och var först 10 i skolan!hujhuj mitt i veckan också!
Snart är det Halloween(nästa veckas torsdag) och som det ser ut nu så kan det bli en hel del program i år..är medfrågad till nåt house party på torsdag med Mai och till en klubb som ordnar maskerad på fredag med Sadie och hennes vänner. Är ju inte världens största festprisse...men samtidigt är det ju sista året på gång så...nå får se hur jag gör.
Oh sheep! Klockan är redan kvart över fem! Måste verkligen försöka skriva lite skolarbete nu. Innan jag börjar försöka hitta på någon middag..
söndag 20 oktober 2013
Söndag,Studio-och-skrivarkriser,Stackars Sadie,Stickningar och Stundande Striptease
Börjar i haiku
den här veckan aggression
vet inte varför
ingenting hjälper
utom intensiv träning
och extra socker
dessa dilemman
om framtiden,studierna
sånt onödigt tjafs
lite hjälper film
och david attenborough
en lugnande röst
Mmmm denhär veckan har jag faktiskt varit mycket arg. Riktigt sådär barnsligt orsakslöst irritabel sådär att det är bäst för allt och alla att man håller sig borta, i rörelse, inte för mycket i kontakt med andra människor. Varenda morgon har jag vaknat arg, stigit upp med känslan att hoppashoppas alla andra sover sent idag så jag hinner gå hemifrån innan någon stiger upp, flytt till skolan med känslan av att vara försenad och irriterat sig på alla man möter på vägen, isolera sig i studion med sina hörlurar och tankar tills man äntligen får gå till gymmet! Jumppatimmarna har varit ända stunden på dagen jag har varit riktigt nöjd, social tillochmed. Ilskan lixom pressas ut med svetten, kanaliseras ut och transformeras till trevligt endorfinrus och spaghettiwobbliga armar och ben. Hur det skall gå nu om två veckor då Sadie slutar dra timmar i Canterbury,,jaa det blir intressant att se.
Sadie ja. Stackars Sadie! Det är så mycket som skitit sig för henne på senaste tiden. Hon går konstant på förlust med timmarna eftersom hyran är hög och bensinkostnaden för henne att köra in. Det var egentligen ganska väntat, det är ju jättesvårt att driva sitt eget företag och hon skulle ha behövt otroligt många kunder för att få kostnaderna att gå ihop. Men det är inte allt. För några veckor sedan fick hon reda på att hennes pojkvän(som hon sällskapat med i tre år och bott ihop med i ett) har varit "singel" utanför hemmet i några månader och jagat efter "the swimming instructors" på gymmet där han jobbar. Detta fick hon inte ens höra av honom själv utan av en av hans kollegor som hon råkade möta på stan, och som i förbifarten undrat hur hon mår(sådär som nyseparerad) och hon sett oförstående ut och sagt att va nä int har vi separerat och kollegan tystnat och så hade allting kommit fram. Så hon såg såklart till att han fick bli singel på heltid. Men detta innebar också att hon måste flytta ut ur deras gemensamma lägenhet och hem till sina morföräldrar. Som om detta inte varit nog så backade hennes granne en morgon in i hennes parkerade bil och medan den reparerades lyckades hon få en repa i en bil hon lånat av en firma. Och så har hon haft streptokocker i en vecka. Så hon har inte varit helt på topp så att säga, men jäkligt stark är hon och hon har dragit sina klasser varje dag nästan ändå. Vi pratar väldigt mycket före timmen och efter, det blir väldigt socialt och lite terapeutiskt då man ses under denhär stunden mitt i dagens hets och stress och alla får lägga av sig sitt bagage för en stund och vila hjärnan...Och jaa sen dethär med striptease. Sadie frågade om jag kommer med och ser "male exotic dancers" nästa onsdag på en strippklubb här i Canterbury. Man skall väl prova på allt! Jag tror jag har lyckats locka med mig hela hushållet också. All in the name on art!
Och så stickar jag igen. Halsduk tror jag det blir. Fast supersuperbred.
Och hej, snart kommer det kanske en ny bok.......
Ha det så bra tills vi hörs nästa gång.
söndag 13 oktober 2013
söndag i soffan
jah så hej igen! nu blir det ett kort inlägg för skriver på min disertation. Alltså min kandi, sådär på finlandssvenska. Det är lite kris för den är skit. Imorgon skall jag träffa min akademiska robocop tutor och försöker få till stånd någonting jag kan visa henne utan att sjunka igenom jorden totalt.
vet inte varför det känns så känsligt dethär med skrivandet, men det har det alltid gjort. jag vill lixom inte visa vad jag skrivit för någon innan det är klart och jag själv är nöjd. men så funkar det ju inte i praktiken...inte på universitet iallafall. det värsta är väl att jag fortfarande velar mellan teman och rubriker. har svårt att själv ens förstå vad jag skriver om. inte så bra när man skrivit nästan 6000 ord...Det känns som
att ha en kikare eller kamera med super wide lens så man ser långt långt bort o åt alla håll, men man kan inte fokusera och varenda gång man zoomar in blir det på något nytt och man förstår själv att allt detta hör ihop men man förstår inte hur och jag kan inte kan inte kan inte förklara mig för jag förstår inte mig själv och det känns som att jag har hav i mitt huvud och det expanderar åt alla håll, som universum fast tungt men väldigt vackert och fullt med glittrande fiskar och jag vill förklara för jag vill att alla skall se vad jag stundvis ser och så plötsligt inte ser för det har glidit bort som en dröm när man vaknar till telefonens väckarklocka.
Så det har blivit en del konstiga "dikter" i stället.
Jag vill alltså skriva om storytelling. Först tänkte jag fokusera på kombinationen text+bild...men det är inte det! Det är mer alltså....vad jag menar är konstnärer som fokuserar på sagoberättande i sin konst, storytelling men också fairytales. Människor som igenom sin konst öppnar upp för sina världar igenom verk som ibland tolkar existerande sagor, legender,myter eller så hittar på sina egna sagor igenom sin konst. De tre jag mest fokuserat på nu är: (klicka på namnet så kommer du till hemsidan)
Sara Wicks var min studiotutor under första året här. Hon är också den tutorn jag känt mest likhet med i tanke-och arbetssätt. Många av hennes arbeten handlar om traditionella sagor och berättelser. Jag skulle jättegärna intervjua henne om hennes arbeten, idéer, koncept, tolkningar.. om jag bara vågar och lyckas sätta ihop en riktigt professionell intervju..
Sigurdur Gudmundsson var en isländsk konstnär som arbetade med så gott som allt man kan tänka sig inom konst. poesi, performans, teckning, skulptur, foto, installation....ofta med svart humoristisk ton.
Britta Marakatt Labba Samisk-svensk konstnär som berättar med broderi. Väver samman samisk mytologi med sagor, poesi och mycket samhällskritik, historia och politik.
Ha en bra fortsatt söndag! Jag har suttit nu i sju timmar så tror att jag så småningom, trots alla mina tvivel, skall tillåta mig stiga upp ur min textyra och ta en liten promenad utomhus i regnet.
lördag 5 oktober 2013
Bonding with Charcoal
Sjukledig sedan torsdag. Svårt att ta ledigt. Lyckades ligga hemma snällt torsdag-fredag. I morse var jag feberfri och mådde bra så gick till skolan för ett "Symposium"...föreläsningar angående en utställning, mycket "viktiga" personer, gäster från Frankrike, konstnärer etc. Så jag ville så gärna gå och tänkte att två,tre timmar kan ju inte skada. Eller så kan det. Nu har jag feber igen, JESS! Mai är också sjuk(och vi tar det lika barnsligt motvilligt bägge två). De andra tu har klarat sig än så länge "protected under the power of love".
Nå, får gjort lite då och då, lite läsande när huvudet är klarare och lite skissande samt flummigt diktskrivande. Och tränar med kol. Har aldrig tyckt om att jobba med kol men nu är det plötsligt roligt...besynnerligt.
torsdag 3 oktober 2013
manic monday, war of the walls tuesday and darkroomswednesday with a virus twist
(skrivet onsdag kväll)
Nu har jag
blivit sjuk.
Känns så
fånigt att säga. Som ett erkännande, ett nederlag. Som att ge upp.
Jag är mycket
ovilligt sjuk. Och sur som ett bi över locket som envist trycker
över bröstkorgen och nysningarna som varvas med fåniga små
vattensnordroppar som plippploppar än ur höger näsborre än ur
vänster. Och känns så störande att inte kunna gå på min
boxningstimme när jag ju just börjat komma igång(och dessutom
kommer dom bara hålla på nån månad till antagligen)...Men från
den ljusa sidan så påminner detta mig om att jag faktiskt inte
varit riktigt flunssig på jättelänge. Och nu kan jag med gott
samvete spendera kvällen till sängs och skriva blogg(fast klockan
närmar sig halv nie så till sängs skulle jag säkert gå snart
hursomhelst).
Denhär veckan
har börjat intensivt.
På
måndag var jag i skolan efter 8 och jobbade i studion till 10 då vi
kallades till gemensam "salon" med nya tutorn, professor
Andrew Kötting som tydligen är ganska så känd filmmakare
etcetera. Han visade filmer blandannat sin film Klipperty
Klopp.
Jag måste
emellertid smyga ut efter bara första filmen eftersom jag hade möte
med min dissertation tutor och -grupp. Hann efter det tillbaka enbart
till sista filmen (så hann se animerade barn bli uppätna av myror
och en tiger bli till en hare), och till att anmäla mig för en
tutorial med Andrew till eftermiddagen, samt det direkt efterkommande
infomötet (tyckte synd om alla som inte smitit ut på möte emellan
utan satt i tre timmar i sträck). Sedan var det en stunds paus för
studioarbete innan nästa samling som var dissertation unit launch
vilket innebar info och flum av Adrian som är unit leader. Jag hade
lite svårt att koncentrera mig på vad han sade eftersom han stod
framför projektorn så att hans siluett gestikulerade på väggen
mitt i infotexten. I handen höll han en stor grön plastflaska som i
siluettbilden såg alldeles ut som en rödvinsflaska. Detta
kombinerat med stora gester och ivrigt förklarande blev en ganska
komisk bild.
Sedan var det
lunch och lite studioarbete igen innan jag hade one-to-one möte med
min dissertation tutor Joan, en sträng äldre dam som minsann
verkade veta exakt och precist hur flummiga konststuderande skall tas
för att kunna prestera högklassig akademisk text: med
skrämselteknik och järnhand!
Jag skulle egentligen träffa Joan bara I 10 minuter för att se lite på min sista text från förra året, men eftersom jag bytt riktning på min text sedan dess och skrivit en del under sommaren så kände jag att jag hade svårt att svara på hennes frågor och dessutom skämdes jag lite över texten som är den absolut sämsta jag skrivit under min tid på UCA. I slutet på förra året var jag mest bara trött och arg och hade ingen som helst lust att skriva en “draft” för min dissertation. Så den text hon nu försökte tyda min skrivarstil från var mestadels lösryckta tankar och omotiverade åsikter..och ilskna sådana!
“So Nadja, why do you feel you have
to argue with all these critics who don't even have anything to do
with each other or with what you are discussing here?”
-ehm..I don't. I really feel I would
rather discuss the draft I wrote during summer...
“Hmm. It is all very spiritual
concepts you are dealing with here. Seems to me you are more longing
for something rather than actually approaching a question or theme.”
-.....yes I agree......I did rewrite
this quite drastically afterwards.......
vid det här laget var jag alldeles
svettig om händerna, vred mig som en skyldig mask på stolen och
insåg att jag inte ens mindes vad jag skrivit där i texten hon nu
sökte röd tråd. Så pinsamt att ge en så enfaldig bild av sig
själv första gången man möter sin nya lärare (som dessutom
äntligen är en sträng och rejäl sådan). Så började
minnesluckorna.
“So what did you write your prevoius
essay on last year?”
-........
“I mean who was your tutor in this
unit?”
-........ …...... ….........I'm
so sorry! I'm having a complete blackout....
…....nice! Så hade man inte bara
gett bilden av sig som dålig skribent, utan också som frånvarande
elev som inte ens minns vem som varit hennes lärare förra året.
Och hur kunde jag inte minnas det? Jag älskade ju Moyras och Birgits
föreläsningar och Conards kurs var ju den jag gjorde det massiva
projektet RedThreadTrail i CRATE. Men allt var blankt. Som en putsad
isbana.
“I feel this is so much out in the
ocean now, take a quarter of an hour to go to the library, look up
everything you can find about these artists(lista på 4 namn) and add
any you find interesting as your research. Then meet me back here!”
15 minuter! Som jag sprang. Med
andan(och gråten)i halsen upp till bibban för att försöka hitta
böcker och rannsaka mitt huvud på de konstnärer jag läst och
skrivit om på sommaren. Flugna som fåglar från min hjärna och
tjugo minuter senare kom Joan upp för att söka mig. Där stod jag
svettig och ångestfylld och hade hittat exakt en bok, om Wifredo
Lam. Joan och jag gick så gemensamt igenom tidningar och böcker om
(helt fel och ointressanta) konstnärer och projekt och efter detta
nästan en timmes möte rådde hon mig att börja skriva om Voodoo.
…..(just to start somewhere)
Så nu är jag SUPERPEPPAD på att möta
henne om två veckor för att visa henne vad jag PÅ RIKTIGT har
skrivit och utforskat om och vad jag tänker skriva om för jag skall
INTE skriva om voodoo(fast det också är intressant.
Nå. klockan var halv fyra och jag hade
ÅNGEST! Så förstod jag att typ alla hade fått ungefär likadan
behandling av denna essäernas iron lady, och då kändes det
litelite bättre. Klockan fyra hade jag tutorial med Andrew Kötting
som började med
“SATANIHELVETEBRAA!!”
-sorry?
“Oh, you're not swedish then?”
-oh yeah wait repeat please!
“SAATAANIHELLVEETEBRAA”
och sedan när jag berättade att jag
är från Finland kom nästa
“PERKELEJUMALAUTA”
Han har jobbat i fabrik i både Sverige
och Finland berättade han. Mycket sympatisk och inspirerande lärare.
Mådde betydligt bättre efter det samtalet, och avslutade dagen med
att gå till gymmet och köra slut på energin så att jag inte
skulle orka angsta. Kom hem vid sjutiden och mådde alldeles ok tills
jag ätit middag och adrenalinet sjunkit tillbaka. Då blev jag
jättetrött och gick ock lade mig tidigt.
Vaknade med lite halsont men ny energi
och såg fram emot studio-dag. Tills “War of the Walls” startade!
Tidigare år har treorna alltid haft absolut mest utrymme, tre eller
fyra väggpaneler så kanske mellan 5-6meter väggyta eller så, och
treorna har också valt sina spaces först. Nu detta år hade tvåorna
fått komma in samtidigt och välja bland samma väggar (kanske för
att dom betalar mer? Eller så var det bara dålig management)
hursomhelst ledde detta såklart till kaos och DRAAMAA. Dessutom har
vår skola förlorat utrymme till ett annat campus så utrymmena är
mindre nu. Jag hade tur och ingen annan ville ha mina två
väggpaneler men många var I blåsväder och mördande blickar
haglade mellan andra-och tredjeårsstuderande
“third year students SHOULD have
priority!” “No! It's first come-first served!” “it's our
final year and I need this space!!” “NO I'M NOT F****N MOVING!!!”
etcetera etcetera... stackars tutorena Ed och Anna hade fullt upp med
att arrangera. Tredjeårsstuderandena fick förkörsrätt till slut.
Mitt studiohörn är alldeles fint, skall fota det senare.
Sedan var det samling och unit launch
samt presentation av Ed och Anna och sen arbete I studion till halv
fem då jag gick hem och lagade middag(tisdag är min middag-dag).
Men kände mig flunssig och gick tidigt och lägga mig för att vakna
idag och inte må så bra alls. Vi finska truppen hade avtalat med
darkroom-technician Seb att ha en workshop I analog framkallning av
färgfoton från negativ. Det ville jag inte missa och det var
verkligen värt att spendera dagen I mörkrummet bakom supermystiska
svartmålade teleporter-lika svängdörren. När lamporna är släckta
gäller det att säga var man är så man inte krockar I mörkret,
och att veta var man har sina grejor. Det var terapeutiskt efter att
man lärt sig. Jag arbetade mestadels med ögonen fast. Nu är jag
inspirerad att fota själv, skall låna en analog kamera, köpa film
och göra fotokollage med egna riktiga färgfoton! Man kan editera
och trixa också. Seb visade mig hur man med en vass spets kan skrapa
på ett svart fotografi och få fram pigmenten under! Skrapar man
helt lite kommer turkosblått, sen rött och sen gult och sen vitt
till slut. Huvudstupa igenom ett spektrum! Man kan också manipulera
med kemikalier, kokande vatten, eld osv... COOLT!
Så jag stannade I skolan till senare
än jag hade räknat med och tror att det kanske blir en hemmadag
imorgon. Får se.
Ha de!
måndag 23 september 2013
NOOOOOOO
Dom har sparkat min favorit-tutor!!!!!!!!
Varför gör sig UCA av med alla dom bästa? Dom som kunde hjälpa mig mest med mina arbeten???Först Sarah och nu Jost...... : (
......och antagligen har skitläraren som alla klagat på fått stanna...får se i morgon när det är unit launch.
Nå. in other news.
TRÄNINGSVÄRK så in i ******
Men det är bra. Får ut alla heta känslor. Första boxningstimmen nästa onsdag!
Hasta Luego!
söndag 22 september 2013
they may take our lives but they will never take our deep fried mars bars, haggis and smoky whisky!
Tillbaks från Skottland! Vi har en ny fin kökskran och vädret känns varmt och skönt efter några dagar med runt 10gradig semester. Tänkte att lite resedagbok kunde vara på sin plats här nu sådär i efterhand.
Så tillbaka till Måndagen 16.9:
En tågresa till Edinburgh från Canterbury tar ca 6 timmar. Första etappen är en lite på entimmes färd med snabbtåg från Canterbury West station (var vi mötte en hel massa bekanta, både klasskompisar och min tutor Adrian) till London Kings Cross. Där byter man tåg och fortsätter med tåg hela vägen upp till Edinburgh Waverley.
Tågresan var ganska tung, inte för att den var lång(ganska van har man ju ändå blivit vid långa resor) men det fanns inte mycket utrymme för benen och dessutom var vagnarna gravt luftkonditionerade så det kändes lite som att sitta vid ett dragigt fönster och när vi väl var framme hade vi alla ganska stela leder och jag kände mig i varje fall lite matt och krampig. Kanske så som snövit eller törnrosa kände sig då dom legat nedsövda/i koma under lång lång tid och i trista förhållanden(ett sunkigt torn eller en kista mitt i skogen låter ju inte så trivsamt...ganska fuktigt och dragigt). Det är ju inte precis som att man vill att nån prins kommer och slemmar på en just då. Nå som tur så var ju då vi resenärer inte prinsessor så vi fick istället leta oss fram till vårt hostell(efter lite funderingar kring kartan samt att ha frågat om vägen av några amerikanska turister som inte hade en aning och några lokala pubgubbar som alla glatt viftade åt olika håll och talade obegripligt). Hostellet var alldeles fint och vi hade ju EGET RUM och det var tillochmed ganska STORT. Tyvärr har jag ingen bild av det men det var två våningssängar och ett fönster, fyra små klädskåp, egen toalett, egen dusch och ett litet bord. Kändes väldigt lyxigt tycker jag.
Som grannar hade vi partajande ungdomar som helt klart hörde till en skolgrupp på resa eller nåt för det sprangs in och ut mellan rum, knackknack på dörren rakt bredvid vår och också på vår dörr då någon storögd finnig liten kille tagit fel.
Tisdagen var en riktig friskus-dag för då vandrade vi i berg!
Jag tycker inte att jag behöver säga sådär jättemycket om domhär bilderna, dom får tala för sig själva. Men det var mycket häftigt och mycket tungt för vi vandrade(ibland nästan klättrade) mycket högt upp och längs ganska branta stigar. Det kändes lite som att vara mitt i Sagan om Ringen eller någon berättelse från medeltiden. Efter en aktiv förmiddag smakade det gott med te på ett mysigt café inrett som en riktig härlig mommohåla!
Sedan via butiken för att rafsa med sig någon billig lunchbit som avnjöts på hostellet medan ben vilades nån timme innan det var dags att bege sig ut på nytt, denna gång för att utforska stan lite grann. På kvällen åt vi middag på en indisk restaurang som helt klart var ett familjeföretag var alla manliga medlemmar av en större familj fått jobb. Tre,fyra yngre killar och två, tre äldre stormagade gubbar struttade runt som stolta tuppar och kollade konstant att alla gäster hade det bra, tyckte om maten etc. Maten var väldigt god och vi lämnade restaurangen mätta och belåtna för att avsluta kvällen på hostellets bar var jag fick köpa 4cl Cointreau för 1.85pund! Så jag fick inte alls bilden av skottar som snåla och gnidiga, tvärtom verkade alla väldigt vänliga.
Onsdag innebar mer cityvandring och benen förde oss till havet och stadsdelen Leith som varit porten ut mot skandinavien, baltikum etc sedan...jaa...länge.
Där vandrade vi så runt, såg havet, såg floden, såg en stor skrothög också och en hel massa skrotade bilar. Sonja köpte en friterad Mars-patukka (vilket är en skotsk specialitet) som mina tre följeslagare delade på. Den såg mycket flotig och inte så frestande ut.
Kaffe blev det denna dag på ett turkiskt café med en vänlig ägare som bjöd på gratis baclava och dessutom inte tog extra betalt för vispgrädde på varm kakao. Så än en gång krossades fördomen om den snåle skotten. Vi vandrade återigen upp på en kulle varifrån man kunde se ut över stan. Där fanns ockå några doriska pelare som var ett minnesmärke av nåt slag. Sedan smög vi oss in på Edinburghs finaste varuhus Jenners för att använda deras toalett.
Väl tillbaka från dagens äventyr slog vi oss ned på en vegerestaurang för varsin drink(två i sällskapet ville prova "Kelpie", en sorts öl med sjögräs i. Själv tog jag en Bellini) varpå vi blev på tok för trötta och fnittriga för att orka leta reda på en ny restaurang så vi åt middag på samma ställe. Jag åt en spännande plätt gjord på röda linser och fylld med chili-bönsås och toppad med en skiva grillad batat och zucchini. Som tillägg fanns en klick tomat/lök/korandersalsa och en klick mörk chokladsås! Mycket gott och annorlunda, fastän jag blev lite för mätt på chokladsåsen så gav en del åt Mai. Efter denna lyxiga(lite dyrare) matupplevelse blev det drinkrunda till en pub fylld med "freshers" eftersom gulnäbbsveckan var i full gång. Sedan en snabb enpunds-shot på en skränig nattklubb och så fort hem och sova.
På Torsdag regnade det så vi åkte till Glasgow för dagen för att undkomma molnen. Det tar lite under en timme att åka mellan Edinburgh och Glasgow och tyvärr regnade det även där. Men deras moderna musée hade gratis inträde så där spenderade vi flera timmar med bland annat en utställning av Niki de Saint Phalles verk http://www.nikidesaintphalle.com/
Sedan drog jag med mig dom andra in i fördärvet-en stor konst/hobbyaffär som hade rea. När vi kom ut var väskorna tyngre men plånböckerna lättare. Så promenerade vi runt igen, åt lunch på ett café och fortsatte till katedralen som var fin men inte i stil med Canterburys(tänk så bortskämd man blir).
på vägen till tågstationen köpte vi mat i en affär och väl hemma tillagade vi den i hostellets kök. Sedan gick vi ut på pub för att testa på Whisky. Jag tycker inte om whisky så drack crabbies men fick smaka på de andras olika whiskysorter. Rökiga och mindre rökiga, sura och mindre sura...men inte gott.
Fredagen var alltså sista dagen och efter utcheckning vid halv10-tiden hade vi ännu flera timmar innan tåget hem gick. Så vi lämnade stora väskorna i hostellets luggage room och spenderade dagen strövandes runt på stan i lugn och ro, de andra testade på haggis-köttbullar, vi tittade i whiskyaffärer och roliga konstbutiker.
Hemresan gick bra och jag fördrev tiden med att sticka en hatt.
Imorgon skall jag till skolan för att se what's going on och försöka få ett möte med nån på kansliet som kanske kan förse mig med papper var mina studiepoäng står(det står nämligen inte på mitt senaste betyg) så att jag inte IGEN får problem med KELA...
Auf Wiedersehen!
P.S. kolla in http://dancingcrustacean.blogspot.co.uk/ för mer bilder och en annan synvinkel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)