Päron och groda i Γλασκώβη: En påskesaga

Καλό Πάσχα! (Kaló Páscha!...och låter i uttal nästan som paska.)

Till vår deadline endast veckor tu

så börjar känna pressen nu

ty ambitiös trots arbetslös

och målet magisk Private View

Men frukta ej, ni känner mig

jag pushar men det ordnar sig

och har fått extra energi

konst och sol och vårmagi

och nu skall jag berätta om när fötterna fick lätta och tårna lite sprätta.

Vi åkte alltså iväg till London tidigt på onsdagsmorgonen(16.de).
Bussen var framme tietiden och vi spenderade förmiddagen med att, släpandes på våra tunga ryggsäckar, vandra runt olika gallerier tills våra huvuden var alldeles övermätta på konst och magarna alldeles skrikande hungriga efter utebliven lunch.

 4 tiden gav vi upp och tog oss hem till Apos morbror Dominics hus i West End.
Jag var jättenervös över detta första möte med Apos släkt, men det hade jag nog inte behövt vara för Dominic är jättesnäll och ungefär precis som jag föreställt mig! Bubblig babblig glad med utstående öron och tycke för dålig popmusik. Vi möttes också av Lola och Bernie, två gamla men energiska knähundar. Dominic fröjdade sig över norska cashew-solrosfrö-sesam knäckisarna jag bakat och över Apos kaka. Vi tog lola på en promenad i solen och så tvingade jag Apo berätta om sitt fantastiska kandi-resultat. Han fick nämligen A+ i dissertationen.
(själv klarade jag mig alldeles nöjaktigt också om jag får skryta lite, fick A. vitsordsskalan går från underkänt- D – C – B – A, och så får man ett + om man är genialisk.)
Nå men detta “geni” till pojkvän hade nu alltså inte berättat för nån i sin familj om resultatet.
Dominic blev alldeles vild och ropade att det måste ju firas och nu måste Apo ringa sina föräldrar för själv kommer han inte kunna hålla tyst om saken.

Sen började han ringa runt och bjuda med folk ut och äta och vid åttatiden på kvällen körde han oss och tre av sina skyddslingar( eftersom Dominic inte har egna barn så tar han hand om unga(och äldre också) som har det lite svårt. Så vi blev en brokig liten grupp på 6 personer) till en fin liten krog var han bjöd oss på middag och drinkar. Mätta och lite runda under fötterna rullade Apo och jag så till nattbussen som tog oss till Glasgow efter 11 timmars obekväm färd med hundsömn ständigt avbruten av hållplatser var ljusen tändes och chauffören ropade ut stationsnamnet, eller av ben som krampade för sätena var väldigt tätt packade.

Vi tog oss till Apos kompisars hus var vi bodde under veckan, och möttes av Apos icke biologiska storebror Petros, bästisar sedan barnsben. Skäggig, bullrig, lillgammal kommunist"professor" som påminde mig om vissa släktvänner/föräldravänner och som jag omedelbart började debattera med; 

först homoadoptionsrätt och senare feminism och kommunism. Det kändes så uppfriskande att få lite tuggmotstånd i debatt UTAN att någondera parten tar illa upp! Tvärtom blev vi snabbt kompisar. 

Petros var dessutom en bra värd och gav t.o.m. upp sitt rum för veckan så att vi skulle få sova bekvämt. Själv sov stackaren i köket. Efter att ha varit ute på kaffe och promenerat runt lite samt fått i oss lite lunch, slogs jag av en otrolig trötthet! Det var som en slägga i bakhuvudet då spänningarna släppte och jag hade fruktansvärt svårt att hålla mig vaken. Men det fanns ingen tid för sömn för det var redan kväll och Petros och Lukas drog med oss ut till en pub som spelar reggaemusik (Apo och Petros har alltså båda varit rastahippin som tonåringar i Grekland). 

Dit kom också två norska flickor som studerar arkitektur vid samma uni som Petros och Lukas. 

I mitt omtöcknade tillstånd klarade jag faktiskt nästan bättre av att kommunicera på norska än på engelska. Kanske min norska arbetshjärna är mer van av att tvingas social-fungera än min engelska studenthjärna. Hursomhelst var det ändå mycket skönt att så äntligen få krypa till kojs för en lång natts sömn. 

Köket i pojkarnas hus

Vi sov nämligen ända till 11! Det är väldigt sent för oss.
Jag kände mig fantastiskt utvilad och mycket piggare. Vi tog tåget ut till Loch Lomond som är en naturskön sjö ca 45 minuter från Glasgow centrum. Petros hade tipsat oss om platsen och det var verkligen en perfekt dag att spendera ute i naturen. 

Loch Lomond

Då vi sett sjön vikte jag av från vägen för att inspektera skogsstigarna istället lite grann.
Trevligt mycket bekanta mossor och lavar och blomster som ljung och vitsippor vilket man inte ser nere i söder.

Nästa utmaning blev att klättra upp för kullen ovanför sjön för att se utsikten.

Vitsippor!!!!

Sen blev vi trötta och hungriga så letade reda på en mataffär och åt sen "lunch"(klockan var ju redan 5) nere vid sjön innan vi tog tåget hem.

parkpromenad hem från station

Blomma med spännande mönster på kronbladen vi såg på vägen hem

Machoman fotar blommor

På kvällen samlades en grupp för varsin drink på en ute terrass i stan. Terrassen låg på en innergård dekorerad med olika färgers lyktor och ljusbollar. Efteråt blev det midnattsmiddag hemma som jatkot innan gästerna gick hem och vi andra gick och lade oss efter lite filosoferande över konst, jazz och kommunism vs. socialdemokrati.

Lördag morgon vaknade vi tidigare (8 tiden) och promenerade till botaniska trädgården där det var bok kirppis. Jag köpte Three Men in a Boat/Three Men in a Bummel för £3 och Bunny Suicides för £2.

Sedan promenerade vi vidare, igenom parker och in och ut diverse gallerier. Vi råkade dessutom promenera rakt in i en artist studio där en konstnär satt och arbetade. Han verkade inte alls tycka att vi störde, tvärtom började han berätta om allt möjligt; sina arbeten, festivaler på kommande, och när han hörde att vi också är konstjunttar skrev han upp en massa länkar åt oss så vi skall hitta konstkretsar, grupper, samfund och sånt. Tänk sådan tur man kan ha! Tur hade vi för övrigt mest hela tiden, både med vädret, att hitta konst(råkade vara international art festival på gång så mycket hände överallt) osv.

Söndag morgon var pojkarna hoppsiga för dom fick handla beef till påsklunchen. Så var det husmorsarbete med att förbereda kött och grönsaker för ugnen innan Apo och jag lämnade hemmafru Petros att vakta ugnen medan vi tog oss till gallerigården vid studion hyrda av några av Glasgows (enligt mig) bästa nulevande konstnärer (David Shrigley, Marvin Gaye Chetwynd m.fl.)

Så skyndade vi oss hem för att hjälpa till med det sista för vår påsklunch. Jag stekte fiskfilé åt mig med skivad vitlök, örter och citron. Apo lagade sky-sås till deras köttklump, och en dressing av olivolja, salt och citron för våra ugnsgrönsaker. Vi blev alla otroligt mätta(som sig bör) eftersom vi förberett berg av grönsaker, en hel fisk för mig och ungefär en halv ko för gubbarna. Efteråt bjöds det på grekiskt kaffe och så satt vi och pratade och pustade ut resten av dagen.

Måndag morgon fick jag bevittna ett eldfängt kämppis-gräl i köket mellan Kristofos och Petros. Mycket högljutt och intensivt men över på kanske tie minuter-en kvart. Dom förklarade att dom haft saker att reda ut så nu hade dom rensat luften. När alla åter var sams så fick man se lite mer av Kristofos också vilket var roligt. Apo och jag lämnade så huset för att ta en promenad längs floden och parken där.

Botanisk trädgård vid floden

 

Det är otroligt hur mycket lycka man kan känna i stunden, under en promenad, för att det är sol, man hittar en roligt formad stubbe, för att jag lärt mig nyckelpiga på grekiska(paschalítsa) och bara för att!

Så var vi till fler gallerier. Tog bilder endast i Gallery for Modern Art, GAMMA

På kvällen gick vi ut på tehus för att dricka chai och träffa fler vänner till Petros. En skicklig gubbe spelade akustisk gitarr och allt var väldigt laid back.

Den natten sov Apo och jag i köket på bäddmadrass efter att jag övertygat en motsträvig Petros att det var mest praktiskt så för alla parter. Vi steg nämligen upp tie före 6 tisdag morgon för att ta morgonbussen hem. Var i Canterbury halv nie tiden. Alldeles slut och mörbultade men nästa morgon i skolan såklart. Nu är semestern slut och kommande två veckorna kommer bli slavslit. Vill tillbaks till Glasgow. Men blir skönt att slutföra studierna med en ordentlig show nu. Bara jag får allt att klaffa....

Storkramar!