blahblahblah blahblahblahblaa

Del av projektet KAJ som framskrider stegvis...

Hej igen!!

Så vad skall jag nu berätta om... kan ju börja med att konstatera att det blir nog inte magisterstudier för min del ändå nästa år. Fick avslag från Glasgow School of Art vilket var det enda universitetet jag skulle kunna tänka mig att studera vid nästa läseår. Så nu blir det jobb istället. Fast Glasgow nevertheless. Apo och jag har börjat planera hur vi skall gå till väga, t.ex kommer vi troligen hyra ett förrådsrum för våra saker under sommaren(hur vi skall få allt upp till Skottland vete dock gudarna då ingendera kör bil). Förra fredagen var vi ute på pub med klasskompisar och jag pratade om att vi kommer behöva hitta kämppä för nästa år när Claire ropade till att Hej min pappa har en lägenhet I Glasgow centrum som står tom året om, ni kan säkert få hyra den! Ifall hon menar allvar så skulle det ju vara ganska så perfekt för oss med en kämppä via en kompis så vi inte riskerar bli lurade. Speciellt ifall den inte är så dyr, men det borde den inte vara eftersom den är ett sovrum+(stort) vardagsrum+kök. Bästa för mig vore om jag skulle ha råd att också hyra nåt litet studiorum (det finns gott om sådana I Glasgow tydligen, har kollat runt lite online). 

Förra onsdagen var det en månad sedan Apostolos och jag “blev tillsammans”...eller jaa en månad sedan vi lyfte katten upp på bordet. En månad är ju inte mycket men låter på nåt sätt mycket längre än att tala om veckor. Vi firade inte specifikt just detta men just på onsdagen råkade det också vara livemusik på the Ballroom vilket det är varje onsdag. Vi hade båda boxning på varsitt håll på kvällen och efter det promenerade jag över till hans hus för middag, varpå vi tog oss ut för att lyssna på musik. Det blev en rolig kväll med dans, fast ibland är killar så OINTELLIGENTA! Åtminstone männen I vår studio. Vår klasskompis Liam fick för sig att han skulle plocka upp glasskärvor från dansgolvet med sina bara händer!!!!!såklart steg omedelbart någon dansvilde på hans hand och mosade in hans finger I glaset så det slicades upp som en spräckt prinskorv. Oftast får jag panik vid sådana situationer men jag var väldigt effektiv denna gång(kanske alkoholen?). Sökte upp en bartender och förklarade vad som hänt och bad honom hämta nåt sterilt att pressa mot sår-fontänen(medan jag förklarade för andra som sprungit efter wc-papper att det skall man inte sätta I sår för det smulas sönder I dom) och så skickade jag iväg Liam till sjukhuset(för han ville gå vidare och festa) och där fick han sitta I två timmar och bli sydd med butterfly stitches. Efter denna plötsliga sjuksyster-aktion var klockan ganska mycket så Apo och jag gick hem.

På fredagen var vi alltså ute igen och efter det jatkot hemma hos Apo. Hans kompisgäng är väldigt roligt att hänga med, avslappnat konstiga människor. Funderade över hur jag själv förändrats också då jag satt I ett rum med enbart killar, I en soffa mellan två killar som jag just lärt känna, med Apo sittande på sängen mittemot bredvid en annan kille och så Toby, och att jag kände mig alldeles trygg och bekväm och I mitt element just där och att slutgiltigt inse att alla är vi människor och individer och kan vara vänner och kompisar och skämta och det är ju helt normalt. Fast för mig har det inte varit så förut, jag har så länge gått runt med fördomar och osäkerhetskänsla var gång jag talat med pojkar eller män. 

Annat då..politiska situationen blir ju bara värre och värre! I Måndags hade vi möte med någon gubbe från "above" som skulle svara på frågor och såklart inte svarade på frågor och som skulle förklara situationen och självklart inte förklarade ett dugg man skulle ha förstått av. Vi var en hel del "bråkmakare" dock som gjorde honom obekväm med våra frågor och "aggressiva attityd". 

Beställningsarbete från Finland:student-teckning. Kanske jag går tillbaka till mer illustrativt ändå........

Och så måste jag berätta om WEDNESDAY CRISIS!

Mai och jag hade en performans i skolan förra onsdagen. Vi satt i KIRK lecture theater-rummet, jag satt riktad mot dörren, Mai med ryggen till. Jag hade ögonen fast och på mina ögonlock hade Mai målat ögon som på en docka. Jag andades ujjayi och gick nästan in i trans. Mai hade ögonen öppna och mötte människors blick då de såg på henne. Så satt vi 3 timmar och "mediterade" på detta märkliga sätt samtidigt som en kamera i hörnet filmade. Här två exempel på åskådar-reaktioner:

Avslutar med två foton från Apos hus

Ledsen banan

Svartsjuka Roo