busy times

Det är jobbigt att arbeta i grupp. Inte därför att dom andra i gruppen skulle vara skitstövlar som inte gör sin beskärda del(jag har privilegiet att få jobba med två superduktiga människor) utan bara det att man mister en del av sin kontroll över tidsanvändning. 

Plötsligt så måste man ta andra i beaktande och ha möten när man själv egentligen vet exakt vad man håller på med och tycker man har allt under kontroll men alla kanske inte känner så och så måste man diskutera projektet och planera...Det värsta är att sitta framför en gemensam dator och försöka formulera fram en gemensam ansökningstext eller group statement etc. En kort text kan ta evigheter att få framkrystat för att alla är så rädda för att domdera och inte låta andra få plats. 

Att låta alla komma till tals är en jättefin demokratisk handling men ett par sena eftermiddagar denna vecka har jag börjat inse charmen med diktatur. 

Nåh det blir bättre och mer vant hela tiden, vårt samarbete. Första konflikterna tog med sig värsta stelheten och vi fick vår proposal ivägskickad till galleriet. Så nu väntar vi på svar! De två konflikter vi haft har grundat sig på missförstånd, olika sätt att tänka. Jag var inblandad i bara den ena, och det handlade om hur man börjar planera utifrån första intrycket av ett exhibition space man vill ställa ut i. När vi första gången såg Crate i Margate var vi ansökt om att få ställa ut, så började jag spontant att ställa frågor om diverse praktiska möjligheter av hon som visade runt oss. Inte så att jag menade att ta över hela utrymmet, jag ville bara snabbt och effektivt få reda på alla möjligheter de erbjöd och jag förväntade mig att de två andra i min grupp skulle göra likadant, fråga om de idéer de hade var möjliga att genomföra och vilka delar av galleriet som lämpade sig bäst för dem. Jag hade nämligen utgått från att vi sedan efter att snabbt ha fått veta alla möjligheter, sinsemellan skulle diskutera vem som ville ha vilka väggar och rum etc. Men efteråt var ena av mina samarbets-"kompanjoner" ganska sur för hon tyckte vi borde ha förhandlat sinsemellan på plats och hon trodde att jag "paxat" de utrymmen jag talat om att jag var intresserad av. Och därför hade hon inte sagt alla sina idéer och sånt. 

Vi redde dock snabbt ut det och det hela berodde ju bara på olika sätt att agera..det engelska tidskrävande mycket sociala "vi gör detta som en grupp hela vägen igenom"sättet kontra det finska effektiva lite kallhjärtade "jag fixar min del du fixar din del o så möts vi halvvägs så snabbt som möjligt" sättet. 

Vår lilla debatt innehöll dock ett nästan poetisk stycke vilket jag känner att jag bara måste citera:

-You see this as your exhibition, don't you?

N: Of course I do! It's all of ours, don't you see it as yours?

-But we are not your puppets!

N: No so please don't be!

Jag tycker det låter så symboliskt och fint. Hennes poäng var ju att jag måst lyssna på gruppen. 

Min poäng var att då kan dom inte vara passiva utan måste våga föra fram sina idéer. 

Vi båda lärde oss mycket och framförallt var det bra att våga tala om de. 

Den andra dispyten var jag inte ens med i men bör väl nämnas att den också redde ut sig snabbt. 

Man blir ju närmare människor man jobbar med och det är spännande att lära sig mer om människor. Jag tror stenhårt på vårt projekt. Det kommer bli hur fint som helst och vi kommer avsluta det som en succés! Sen kommer jag undvika fler samarbeten resten av min studietid. 

Jag jobbar helt enkelt helst själv. 

I går var det ultimate rushhour day. Skall summera (och känna mig flitig):

-jag vaknade, åt morgonmål, strök bordduken+tabletterna(underläggen för tallrikar etc), 

damsög övre våningen, gick till gymmet på en timmes klass, halvsprang hem, åt lunch, skypade lite, tvättade håret, tog bussen till Margate(tar 45 min.) såg utställning på Turner Contemporary, 

såg vernissage på Crate(orsaken till att jag var där, hade lovat konstnären), sprang till bussen-->

missade bussen, köpte subwaysallad och åt den på nästa buss, sprang hem från stationen på 10 minuter, hann se sista låten i melodifestivalen, skrev mitt inlägg till grupparbets-bloggen och publicerade också ett inlägg som ena av mina kompanjoner inte lyckats publicera på fredagen p.g.a dåligt internet. 

Sen sov jag väldigt tungt och var skönt att ha en söndag att varva ner på. 

Fast jag gick ut och jagade nya jeans för min ena jeans-bunt lossnade. Det sade ritch en dag när jag tog ett brett steg och så var det en reva perfekt snittad som en shorts-kant. Sedan blev revan fort större 

och nu rev jag bort bunten helt. Så nu har jag jeans som har ett långt ben och ett shorts-ben. 

Nå efter 5 butiker, 10!!!provade jeans och stigande frustration bestämde jag mig för att jag behöver inga jeans. Jag är flicka och kan faktiskt ha klänning!! Så det så. Kom hem med två tröst-inköp istället. 

En skjorta och en huppare.

Nu Bilder:

Vacker solnedgång vid stranden i Margate

 

Maria Nepomuceno: Tempo para Respirar 

 Bilder från Crate:

Nu väntar jag på att Sonja och Mimi kommer från tågstationer med våra gäster,
Mimis mamma och syster som kommer och hälsar på. Tyvärr kommer mitt tidschema för nästa vecka att innebära mycket lite tid att se dem för jag kommer vara i Margate IGEN imorgon
(3 gången på två veckor) och i London på tisdagen.
På onsdagen åker dom till London och sen åker dom hem.

Nå skall försöka vara så social jag bara hinner trots allt : )

G'natt!!