Hej.
I går natt drömde jag om min kusin. Han är i Indien nu, men i drömmen var vi hos farmor och skulle gå ut för att dra en stand up show på svenska talande klubben. I drömmen fanns den klubben i brunnsparken, i stället för brunnshuset. Jag var lite nervös eftersom jag inte förberett något men han lugnade mig och försäkrade att det kommer gå bra bara man själv är genuint lycklig på scen. Då smittar lyckan av sig på alla runt omkring.
Jag vaknade och kände mig konstigt nostalgisk. Seda kände jag hur kallt det var. Vår värme har fått fnatt igen eftersom det har blivit köldknäpp ute. Så den stänger av sig själv nu och då, ofta under natten. Så det har var 0 grader ute och runt 10 grader inne. brrr... Då hjälper det bara att pallra iväg sig till gymmet och få upp blodcirkulationen.
Det här har ju blivit mer eller mindre en söndagsblogg numera. För jag har inte ork eller tid eller lust att skriva under veckodagarna har jag märkt. Nu skall jag vara riktigt brutalt ärlig(så bli inte rädda):
är just nu inne i en period av orkeslöshet, agression, lessenhet och hemlängtan. Känner mig otillräcklig i mer eller mindre allt jag gör och är otroligt trött på mig själv och denna mystiska oförmåga till att vara nöjd helt enkelt. Jag kan inte förstå att folk orkar med mig, jag orkar knappt med mig själv. Dessutom har jag infekterade sår på höger hands lillfinger och ringfinger, det är brännsåren från sommaren som går igen av någon orsak...antagligen eftersom huden blivit kall och varm om vartannat. Och allt oljemålande och kemikalieklottande går ju inte så bra ihop med sårvävnad. Så måste försöka sysselsätta mig med annat fram till att handen läkt. Dethär känns också frustrerande eftersom jag kommit så in i måleriet och vill inte alls sluta.
Men det finns nog annat att ta sig an. Skall bygga lådor i woodwork-snickarbodan(till att gömma målningar i), skall editera film och arrangera projektion av film i skolan. Och så finns det alltid små biprojekt att arbeta på. Så nog håller man sig sysselsatt, inte är det för mycket tid jag lider av precis...
I lördags var jag i Whitstable på underground artist film showing hos Jennie. Hon hade basically byggt om hela sitt vardagsrum till en mini bio med bänkar och filmer projicerade på väggen. Det var häftigt hur snyggt hon lyckats ordna om från hem till cinema salong.
Här är en av Jennies filmer:
Och så vill jag länka till Sonjas nya konstblogg:
Jag ber om ursäkt för allt gnäll idag, det får verkligen min tillvaro att framstå mer miserabel än den egentligen är. Men just det! Har ju shoppat nya kläder som jag bara nämnt tidigare, inte visat bild på.
Så nu kan vi ha lite MODEBLOGG;
 |
| Ny streeeetchig skjorta med ränder |
 |
| +ny supermjuk vintage-huppare |
Och nu skall ni få lära er hur alkemisterna gjorde guld av koppar(Ref.James Elkins)
The monk, Theophilus, tells how to construct a subterranean house, all out of stone and with two tiny openings. Through each opening they put one cock, and throw in enough food to keep them alive. Eventually, "when they have become fatted from the heat of their fatness," they will mate and lay eggs. At that point, the alchemist is to remove the cocks and put in toads to keep the eggs warm. (The assumption is that male chickens can't roost, but toads can.) When the eggs hatch, they look at first like normal chickens, but in a few days they grow serpents' tails. If the house weren't stone, Theophilus says, they would tunnel into the earth and escape. They are to be put in brass vessels with copper doors, and the vessels are to be buried for six months. The monsters inside are basilisks, and they spend that time eating" the fine earth" that filters in through the copper covers. After half a year has passed, the alchemist is to dig up the vessels and burn them with the basilisks inside. When they are cool they are pulverized, and the alchemist adds the dried blood of a red-haired man, hominis rufi, and mixes the powders with sharp vinegar. If the resulting paste is painted onto copper plates, it will soak in and the plates will become gold.
