litet livstecken

Tillbaks i England, tillbaks i vardagen.

Jag tycker egentligen det är otroligt underskattat dethär med att återgången till normalt liv efter lov och fest. Att få ledigt från vardagliga sysslor och jobb och studier, och kunna vaka halva nätterna och sova halva dagarna är jätteskönt, och att äta och dricka en massa gota är också fantastiskt trevligt. Men är det nu inte minst lika skönt att få återgå till verkligheten? Få ta hand om alla tråkiga vardagssysslor och framför allt; få se fram emot nästa lov.

Nog med sliskigt predikande nu! Jag måste bara försvara Januari lite känns det som, för det är ju så lätt att klaga på att det är hårt och otrevligt och fantasilöst med vardag.
Själv somnar jag ultratidigt dom flesta kvällar(har väl inte kommit helt ur min jetlag ännu), springer på gym och känner mig väldigt stark och frisk, har städat mitt rum och sorterat lite papper. Hittade alla Senjaopettaa texter jag printat ut under förra vårens gång. Dom har i printkostnader kostat mig över 50 pund så nu borde jag ju för guds skull hitta på nåt med dom...nåt projekt eller tapetsera väggar eller sy kläder eller nåt. Kanske jag kunde göra en jacka av pappren..Min vinterjacka har gått sönder nämligen, hela dragkedjan är kaputt : (     trist för den har varit bra. Borde hitta en ny innan snön(som alla här talar om) kommer. Kanske jag hittar en i London dit vi skall åka på tisdag. Imorgon är det infotillfälle i skolan och annars har vi då alltså fortfarande ledigt några veckor framöver.