vad vi inte lär oss i skolan

Hej!

Jag hade faktiskt tänkt skriva förra veckoslutet, men det blev inte av eftersom jag studerade! 

Helt old fashion studerade faktiskt.

Vi lär ju oss inte mycket i skolan..just nu lär vi oss ingenting för re-launch är först på måndag så fram till dess är det eget arbete som gäller.

Så jag tänkte att nu skall jag ta saken i egna händer och utbilda mig själv lite om oljefärger. Så jag lånade en bunt böcker från skolbiblioteket och satte mig(utan alltför stora förväntningar) och läste..Och fastnade totalt! Det är så intressant med färglära sen när man kommit lite förbi leveln att blått och gult blir grönt. Jag vet ju näst intill ingenting om dom kemiska komponenterna i olika oljefärger, och vad reaktionerna blir då man blandar olika slags färger. t.ex. att man inte skall blanda cadmium gul med färger innehållande koppar eftersom "it is a sulphide, in mixtures with copper it turns black" Detsamma gäller ultramarine.."contains sulphur-->should not be mixed with flake white or chrome yellow or with imitation cerulean(cyanine blue) which is derived from copper", eller att viridian gröna färger är sun-fast permanenta, eller helt enkelt en sån basic grej att zinc white är ogiftigt men white lead är jättegiftigt. Så man skall inte välja att äta just det då.

Så läslusen bet alltså och jag spenderade veckoslutet till stor del med näsan i boken och antecknandes diverse fakta och praktiska tips.

Denna nya information kommer att komma väl till pass när jag gör min nästa målning i min serie "Question Cards"..jag skall nämligen göra den i oljefärg. Jag jobbar med temat Habits/Addictions/Crawings, utgående från mina egna dagliga rutiner och vanor och mitt kaffeberoende. Kaffe är ju nog en bättre sak att vara beroende av än cigarretter eller alkohol eller så, men ändå. Jag tycker det är intressant hur våra behov och addiktioner formar vår vardag och våra vanor, och hur vanor kan bli addiktioner i sig...och var går gränsen mellan vana och addiktion? 

 Jag använder mig av foton på mig från Jordanien. Jag vill bygga upp torn av kaffekoppar bakom  figurerna. "queen of cups" är ju ett tarot kort också, och dessutom ett som jag får väldigt ofta när jag spår själv.

Skiss med rutsystem för att jag enklare skall kunna överföra den till skivan jag målar på, var jag så skissar upp den i kol först, och sedan målar med olja.

Annat då:
Vi var i London för en vecka sedan och shoppade på reor. Jag köpte en ny jacka eftersom min gamla sade upp kontraktet efter runt fyra år av trogen tjänstgöring(dragkedjan gick totalt sönder+den har tre enorma hål på insidan). Nya jackan är hallonröd och känns lite nostalgiskt för jag hade en hallonröd jacka som liten. Dock är denhär mer pink(men mer hallon än man ser på fotot). Och mycket varm och skön.

 Köpte gymkläder på rea i canterbury's sportaffär. Superrea var det också. Billigt.

Köpte böcker i London: "The Rabbits" tecknad av Shaun Tan som jag tycker gör fantastiska bilder+ "This is not my hat" av Jon Klassen-härligt morbid liten bildsaga om en tjuvaktig fisk.

just det, och så lovade jag att sätta bilder på nya islamska coctail klänningen  : )

Och sist men inte minst: Jag köpte en ny bykkorg till huset. Den gamla var tyvärr lite kaputt.

oj och så måst jag berätta att jag lagade mango-kiwi-sorbet med kanderade pistagenötter förra veckan. Hurra för glassmaskinen! Och igår lagade jag vegetariska biffar med morot, purjolök, pinjenötter, polenta, tahini, soyasås och diverse kryddor. Naminam.

Det är kallt inomhus, snö utomhus och inte trevligt när boilern bråkar. Vaknade en morgon till under tiegradigt hus utan varmvatten : C  men snart är det sommar igen!

C'ya

litet livstecken

Tillbaks i England, tillbaks i vardagen.

Jag tycker egentligen det är otroligt underskattat dethär med att återgången till normalt liv efter lov och fest. Att få ledigt från vardagliga sysslor och jobb och studier, och kunna vaka halva nätterna och sova halva dagarna är jätteskönt, och att äta och dricka en massa gota är också fantastiskt trevligt. Men är det nu inte minst lika skönt att få återgå till verkligheten? Få ta hand om alla tråkiga vardagssysslor och framför allt; få se fram emot nästa lov.

Nog med sliskigt predikande nu! Jag måste bara försvara Januari lite känns det som, för det är ju så lätt att klaga på att det är hårt och otrevligt och fantasilöst med vardag.
Själv somnar jag ultratidigt dom flesta kvällar(har väl inte kommit helt ur min jetlag ännu), springer på gym och känner mig väldigt stark och frisk, har städat mitt rum och sorterat lite papper. Hittade alla Senjaopettaa texter jag printat ut under förra vårens gång. Dom har i printkostnader kostat mig över 50 pund så nu borde jag ju för guds skull hitta på nåt med dom...nåt projekt eller tapetsera väggar eller sy kläder eller nåt. Kanske jag kunde göra en jacka av pappren..Min vinterjacka har gått sönder nämligen, hela dragkedjan är kaputt : (     trist för den har varit bra. Borde hitta en ny innan snön(som alla här talar om) kommer. Kanske jag hittar en i London dit vi skall åka på tisdag. Imorgon är det infotillfälle i skolan och annars har vi då alltså fortfarande ledigt några veckor framöver.

Aqababilder

Det här med att läsa om resor man inte själv varit med på är ju ganska tråkigt sist och slutligen.
Men att titta på bilder tycker jag själv ofta är mer intressant. Det och att höra någon berätta spännande anekdoter och lätt överdrivna äventyrsberättelser från resor. Eftersom jag ju varit i Jordanien så vill jag berätta lite om denna för mig spännande och lärorika vecka i ett såpass främmande och annorlunda land, samtidigt som jag inte vill eller orkar skriva en massa direkt taget ur min resedagbok. 50% av denna bloggs läsare var ju dessutom där...åtminstone nästan 50%. Och dom som vill höra mer får ta kontakt t.ex via skype : D
Så jag tänker hålla mig mest till bilder.

Vackra uttorkade flodådror i stenöknen långt där nere.

Marina Plaza. Så rentvättat och finputsat av de flitiga manliga städarna som myllrar i korridorerna minst tre gånger med damsugare och dammvippor. Inte ett spår av ökensand eller småkryp.

Tala Bay-Denna konstgjorda lyxbyn mitt i öknen.  Så rentvättat och finputsat av de flitiga manliga städarna som myllrar runt gatorna minst tre gånger med soppskyfflar och putsmaskiner. Inte ett spår av ökensand eller småkryp.

Lyxig pool. Man kan sola sina blåbleka fötter och kika på den komiska aqua-airobics klassen, dragen av två män som nog ingendera var utbildade instruktörer, och bestående av en serie jumpparörelser för unga kvinnliga turister i bikini..av någon anledning var rörelserna sådana att kvinnornas byst ständigt hölls ovanför vattenytan. Men jumpparna verkade inte märkbart obekväma av instruktörernas blickar så ingen skada skedd. 

Städaren gjorde vackra handduks-figurer. Här är farmors svan.

Tavla på hotellet...tydligt inspirerad av "The Thing"

Jag trivdes bra med hotell-liv en stund i taget. Men rastlösheten skulle ha blivit enorm ifall vi inte gjort upptäcksresor varje dag. Redan första hela dagen åkte vi in till Aqaba centrum. Aqaba är en liten kuststad alldeles vid Israels gräns. Den är smutsigare och fattigare än Tala Bay, och man skall helst ha långärmat som kvinna. Men jag trivdes bättre där än på hotellet för det är en riktig stad med lokala människor som lever vardagsliv.

Staden är självklart byggd runt moskén, som vilken kyrkby som helst.

Kötthandlarens pojk snittar i kamel

parkerad kamel

Så lite bilder från utfärden till Petra. De mystiska Nebateernas stad i bergen:

Rastplats. Skulle inte vilja gå vilse här...stenöken så långt ögat når.

Bergsby. Kanske 700-800m ovanför havsytan

Bergspasset som döljer staden. Man måste gå igenom en lång bergsklyfta, ca 1 timme innan man når the treasure chamber och sedan petra. 

Porten till "skattkammaren"...som är en gravkammare, inte skattkammare.

De dödas stad. Nebateerna trodde på liv efter döden, så man byggde likadana hus för de döda som för de levande.

I bakgrunden början till trappan upp till the sacrifice place

Nebateernas civilisation var tillräkligt utvecklad för att ha TVÅ vattenledningssystem: ett för dricksvatten och ett för tvättvatten....ändå finns det inga bevarade skrifter om deras vardag av dom själva. Jag tror dom avsiktligt inte skrev om sig. Kanske dom inte ville att vi sku lägga våra näsor i deras business helt enkelt.

Kungagravar

Pappa, Milena och jag klättrade också upp till offerplatsen...ca 200meter rakt uppåt för trappsteg uthuggna i lodrät bergsvägg. Utan några som helst staket eller skydd. Men vi ramlade inte som tur.


Fler bilder från Aqaba:

En dag var vi på en båtutfärd till korallreven utanför Tala Bay, i en båt med glasväggar under vattnet:

sjunken tanker

Det skall vara parlamentsval. Alla myndiga jordanier får rösta. Jordanien är dock ett kungadöme och kungen har mycket makt.

Från Eilat: mamma, Milena och jag åkte över israeliska gränsen en dag, köade i två timmar vid en massa säkerhetskontroller. Otroligt spännande faktiskt! Alla dessa allvarliga passkontrollanter och hupparikillar med enorma skjutvapen.

Ja.. mycket annat har såklart hänt också, men dethär får duga for now : )
hadebraa!