onsdag 12 februari 2014

jahas....livet då

Först och främst:

GRATTIS KÄRA VIKTOR!!!! 

Världens bästa storebror för mig!





Har lite svårt att formulera nytt blogginlägg denhär gången. Det är som att världen är uppochner och framtiden, mina gamla värderingar och viktighetslistor ligger skruttade i en hög. Och allt detta på grund av en vimsig engelsk-grekisk "klasskompis".

Först och främst, tack farmor och Henrika för ljuvliga brev!!! Jag har läst dem och läst dem högt för Apostolos sådär freely translated. 

Apostolos alltså. Världens finaste pojke! Som jorden och vattnet. Vad mer kan jag säga.. Efter två års avvaktan och några månaders aktiv mental strid från min sida för att försöka dränka det som så inte lägre gick att dränkas, efter ett jullov i stilla acceptans över att "jaha jag känner såhär men det gör ju nog inte han, varför sku han göra det? dethär får jag nu bara dölja och så går det om.....", efter en måndag då min bestämda tanke om hans ointresse rubbades och så onsdagen för exakt två veckor sedan då den krossades. Han mer eller mindre flyttade in med sin kaffekvarn, extra set kläder som nu bor i min byrålåda, hembakt bröd(för att blidka mina "föräldrar") och grekiska oliver från hans farmors trädgård i en bergsby jag inte minns namnet på. Kanske det går åt skogen nu när det går så "snabbt", men åt skogen kan det ju gå hur man än gör och denhär skogen går jag så gärna vilse i för den är fylld med magiska bäckar och talande träd!
Och hur skulle jag kunna kämpa emot när det plötsligt känns så naturligt rätt att han är här i mitt liv, när han accepterar MIG som jag är (och jag är ju inte alltid så lätt). Han till och med såg Melodifestivalen med oss för att han vill lära sig om våra traditioner! 

Jag skall försöka ta mig samman tillräckligt för att summera livet annars:




 Det är skaldjurssäsong. Detta innebär färska musslor i diverse rätter! Paella Mai lärde sig göra i Valencia, Som sådana med vitvinsmarinad och lök, eller som här: en asiatisk nudelsoppa.
Canterburys å är totalt översvämmad och man kan inte gå i parken alls:




så lite bilder från min senaste installation i skolan: Meditations- shelter KAJ



 



Nu har jag varit en VECKA utan att jobba ALLS! Och har inte ens ångest över det!!!
....konstigt nog har jag tydligen skapat bilder ändå....för lite nya "arbeten" har lixom magiskt drivit fram:










och annars: Känner mig social och vi har haft mycket gäster senaste tiden(Apo förstås men han är här typ hela tiden), middag med Lasma, middag med Jane, middag med Jennie och Diane, middag förra lördagen med Mais österrikiska väninna Tania, vår gymnasiekompis Emmi+hennes indonesiske pojkvän Seno, och så söndagen var vi i Whitstable och smakade på ostron för första gången! Det var gott!! Pinfärskt lokalt ostron med citron, 70pens styck. Sedan te och kaka hos Jennie. Idag har jag lite stegring och flunssa men mår alldeles ok. Kan inte gå till gymmet såklart och inte till skolan. Men Apo kommer hit efter skolan och tröstar mig, han har mirakulöst inte smittats och verkar inte särskilt rädd för att smittas heller. Imorgon hoppas jag vara frisk så jag kan hälsa på hans katter och hönan i hans trädgård(kanske också hans kämppisar). Och så skall vi planera en resa upp till Glasgow några dagar under påsklovet.


torsdag 23 januari 2014

Sagan om en dissertation




KANDI I HANDI!!!

Jag insåg att mina illustrationer till denna dissertation egentligen berättar sagan om dess skapelse! Så här följer nu denna saga:

Man börjar skriva...inser att man står inför många val och kval. Vad skall man skriva om? Vilken väg skall man gå? Vad skall klippas bort?
man börjar utforska det okända.....















Så börjar svårigheterna, man blir sur och tvär.



försöker pressa sig till att jobba.


Känner sig associal och isolerad. Till slut börjar man prata med döda djur.








Sedan, när man jobbat från arla morgon till sen natt, börjar man se små konstiga figurer som inte finns.














Deadlinen närmar sig och man får svårt att sova. stressiga drömmar stör en och man vaknar upp med de konstigaste tankar, idéer och infall.















Man blir ilsken och muckar gräl













Och man börjar allvarligt tvivla på om det man gjort och gör är riktigt sunt och klokt











MEN SÅ ÄR DEN KLAR! Och man känner att livet är en saga










.....fast sen blir man vääääldiigt tröööttt










fredag 17 januari 2014

Nakna kocken och monster i badet

 Jag kommer skriva mer efter deadlinen för kandin som är 27 januari, alltså måndag om en vecka.
Jag ligger nog bra till med texten, sitter och väljer mellan versioner på åsikter, hur bäst formulera, vilka citat skall jag välja att fokusera på mm. 9000 ord är sist och slutligen inte mycket alls. Jag hamnade på 17 000 och har gradvis komprimerat och killed my babies för en mer koncist, fokuserad och lättläst text. Nu nere på 10 300. Så lite arbete kvar, och så att få in rätt bilder och korrektur-läsa innan jag lämnar in för "binding".

Men sund i huvudet blir man ju inte, vilket kanske avspeglats i vår nya fina kökskalender!





Jag fick också plötslig inspis att göra ett självporträtt i badet...



Annars allt väl. Här existerar

SOLEN 

och jag tillber den tyst för mig själv var gång den kikar fram mellan regnmolnen. Däremot fördömer jag fortsatt skarpt engelska husbyggarkonsten!
Hade svårt att hålla mig för skratt när jag var på kaffe med en gym-kompis och hon berättade om en simhall som byggts här i Kent och som måste stängas och rivas efter bara några år för att den inte höll tyngden av allt vatten....också tidningsrubriken
"DOUBLE-GLASS WINDOWS ARE THE FUTURE!"
. ..... ....tänk vilken ny och praktisk idé de vise engelsmännen kommit på här nu!