söndag i soffan

 Bilder från min studiospace. Har med lite kreativitet och milt våld sett till att få ett bra utrymme som passar mina arbetsbehov. Monstret är min roskis. "kistan" är ett skåp jag hittade åt mig som jag sedan välte så det blev mer som en kista och en mer passlig form för mina grejer.


jah så hej igen! nu blir det ett kort inlägg för skriver på min disertation. Alltså min kandi, sådär på finlandssvenska. Det är lite kris för den är skit. Imorgon skall jag träffa min akademiska robocop tutor och försöker få till stånd någonting jag kan visa henne utan att sjunka igenom jorden totalt.
vet inte varför det känns så känsligt dethär med skrivandet, men det har det alltid gjort. jag vill lixom inte visa vad jag skrivit för någon innan det är klart och jag själv är nöjd. men så funkar det ju inte i praktiken...inte på universitet iallafall. det värsta är väl att jag fortfarande velar mellan teman och rubriker. har svårt att själv ens förstå vad jag skriver om. inte så bra när man skrivit nästan 6000 ord...Det känns som

 att ha en kikare eller kamera med super wide lens så man ser långt långt bort o åt alla håll, men man kan inte fokusera och varenda gång man zoomar in blir det på något nytt och man förstår själv att allt detta hör ihop men man förstår inte hur och jag kan inte kan inte kan inte förklara mig för jag förstår inte mig själv och det känns som att jag har hav i mitt huvud och det expanderar åt alla håll, som universum fast tungt men väldigt vackert och fullt med glittrande fiskar och jag vill förklara för jag vill att alla skall se vad jag stundvis ser och så plötsligt inte ser för det har glidit bort som en dröm när man vaknar till telefonens väckarklocka.

Så det har blivit en del konstiga "dikter" i stället.

Jag vill alltså skriva om storytelling. Först tänkte jag fokusera på kombinationen text+bild...men det är inte det! Det är mer alltså....vad jag menar är konstnärer som fokuserar på sagoberättande i sin konst, storytelling men också fairytales. Människor som igenom sin konst öppnar upp för sina världar igenom verk som ibland tolkar existerande sagor, legender,myter eller så hittar på sina egna sagor igenom sin konst. De tre jag mest fokuserat på nu är: (klicka på namnet så kommer du till hemsidan)

Sara Wicks var min studiotutor under första året här. Hon är också den tutorn jag känt mest likhet med i tanke-och arbetssätt. Många av hennes arbeten handlar om traditionella sagor och berättelser. Jag skulle jättegärna intervjua henne om hennes arbeten, idéer, koncept, tolkningar.. om jag bara vågar och lyckas sätta ihop en riktigt professionell intervju..

Sigurdur Gudmundsson var en isländsk konstnär som arbetade med så gott som allt man kan tänka sig inom konst. poesi, performans, teckning, skulptur, foto, installation....ofta med svart humoristisk ton.

Britta Marakatt Labba Samisk-svensk konstnär som berättar med broderi. Väver samman samisk mytologi med sagor, poesi och mycket samhällskritik, historia och politik.

 Ha en bra fortsatt söndag! Jag har suttit nu i sju timmar så tror att jag så småningom, trots alla mina tvivel, skall tillåta mig stiga upp ur min textyra och ta en liten promenad utomhus i regnet.

Bonding with Charcoal

Sjukledig sedan torsdag. Svårt att ta ledigt. Lyckades ligga hemma snällt torsdag-fredag. I morse var jag feberfri och mådde bra så gick till skolan för ett "Symposium"...föreläsningar angående en utställning, mycket "viktiga" personer, gäster från Frankrike, konstnärer etc. Så jag ville så gärna gå och tänkte att två,tre timmar kan ju inte skada. Eller så kan det. Nu har jag feber igen, JESS! Mai är också sjuk(och vi tar det lika barnsligt motvilligt bägge två). De andra tu har klarat sig än så länge "protected under the power of love".

Nå, får gjort lite då och då, lite läsande när huvudet är klarare och lite skissande samt flummigt diktskrivande. Och tränar med kol. Har aldrig tyckt om att jobba med kol men nu är det plötsligt roligt...besynnerligt.

manic monday, war of the walls tuesday and darkroomswednesday with a virus twist

(skrivet onsdag kväll)

Nu har jag blivit sjuk.

Känns så fånigt att säga. Som ett erkännande, ett nederlag. Som att ge upp.

Jag är mycket ovilligt sjuk. Och sur som ett bi över locket som envist trycker över bröstkorgen och nysningarna som varvas med fåniga små vattensnordroppar som plippploppar än ur höger näsborre än ur vänster. Och känns så störande att inte kunna gå på min boxningstimme när jag ju just börjat komma igång(och dessutom kommer dom bara hålla på nån månad till antagligen)...Men från den ljusa sidan så påminner detta mig om att jag faktiskt inte varit riktigt flunssig på jättelänge. Och nu kan jag med gott samvete spendera kvällen till sängs och skriva blogg(fast klockan närmar sig halv nie så till sängs skulle jag säkert gå snart hursomhelst).

Denhär veckan har börjat intensivt.

På måndag var jag i skolan efter 8 och jobbade i studion till 10 då vi kallades till gemensam "salon" med nya tutorn, professor Andrew Kötting som tydligen är ganska så känd filmmakare etcetera. Han visade filmer blandannat sin film Klipperty Klopp. 

Jag måste emellertid smyga ut efter bara första filmen eftersom jag hade möte med min dissertation tutor och -grupp. Hann efter det tillbaka enbart till sista filmen (så hann se animerade barn bli uppätna av myror och en tiger bli till en hare), och till att anmäla mig för en tutorial med Andrew till eftermiddagen, samt det direkt efterkommande infomötet (tyckte synd om alla som inte smitit ut på möte emellan utan satt i tre timmar i sträck). Sedan var det en stunds paus för studioarbete innan nästa samling som var dissertation unit launch vilket innebar info och flum av Adrian som är unit leader. Jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad han sade eftersom han stod framför projektorn så att hans siluett gestikulerade på väggen mitt i infotexten. I handen höll han en stor grön plastflaska som i siluettbilden såg alldeles ut som en rödvinsflaska. Detta kombinerat med stora gester och ivrigt förklarande blev en ganska komisk bild.

Sedan var det lunch och lite studioarbete igen innan jag hade one-to-one möte med min dissertation tutor Joan, en sträng äldre dam som minsann verkade veta exakt och precist hur flummiga konststuderande skall tas för att kunna prestera högklassig akademisk text: med skrämselteknik och järnhand! 

Jag skulle egentligen träffa Joan bara I 10 minuter för att se lite på min sista text från förra året, men eftersom jag bytt riktning på min text sedan dess och skrivit en del under sommaren så kände jag att jag hade svårt att svara på hennes frågor och dessutom skämdes jag lite över texten som är den absolut sämsta jag skrivit under min tid på UCA. I slutet på förra året var jag mest bara trött och arg och hade ingen som helst lust att skriva en “draft” för min dissertation. Så den text hon nu försökte tyda min skrivarstil från var mestadels lösryckta tankar och omotiverade åsikter..och ilskna sådana!

“So Nadja, why do you feel you have to argue with all these critics who don't even have anything to do with each other or with what you are discussing here?”

-ehm..I don't. I really feel I would rather discuss the draft I wrote during summer...

“Hmm. It is all very spiritual concepts you are dealing with here. Seems to me you are more longing for something rather than actually approaching a question or theme.”

-.....yes I agree......I did rewrite this quite drastically afterwards.......

vid det här laget var jag alldeles svettig om händerna, vred mig som en skyldig mask på stolen och insåg att jag inte ens mindes vad jag skrivit där i texten hon nu sökte röd tråd. Så pinsamt att ge en så enfaldig bild av sig själv första gången man möter sin nya lärare (som dessutom äntligen är en sträng och rejäl sådan). Så började minnesluckorna.

“So what did you write your prevoius essay on last year?”

-........

“I mean who was your tutor in this unit?”

-........ …...... ….........I'm so sorry! I'm having a complete blackout....

…....nice! Så hade man inte bara gett bilden av sig som dålig skribent, utan också som frånvarande elev som inte ens minns vem som varit hennes lärare förra året. Och hur kunde jag inte minnas det? Jag älskade ju Moyras och Birgits föreläsningar och Conards kurs var ju den jag gjorde det massiva projektet RedThreadTrail i CRATE. Men allt var blankt. Som en putsad isbana.

“I feel this is so much out in the ocean now, take a quarter of an hour to go to the library, look up everything you can find about these artists(lista på 4 namn) and add any you find interesting as your research. Then meet me back here!”

15 minuter! Som jag sprang. Med andan(och gråten)i halsen upp till bibban för att försöka hitta böcker och rannsaka mitt huvud på de konstnärer jag läst och skrivit om på sommaren. Flugna som fåglar från min hjärna och tjugo minuter senare kom Joan upp för att söka mig. Där stod jag svettig och ångestfylld och hade hittat exakt en bok, om Wifredo Lam. Joan och jag gick så gemensamt igenom tidningar och böcker om (helt fel och ointressanta) konstnärer och projekt och efter detta nästan en timmes möte rådde hon mig att börja skriva om Voodoo. …..(just to start somewhere)

Så nu är jag SUPERPEPPAD på att möta henne om två veckor för att visa henne vad jag PÅ RIKTIGT har skrivit och utforskat om och vad jag tänker skriva om för jag skall INTE skriva om voodoo(fast det också är intressant.

Nå. klockan var halv fyra och jag hade ÅNGEST! Så förstod jag att typ alla hade fått ungefär likadan behandling av denna essäernas iron lady, och då kändes det litelite bättre. Klockan fyra hade jag tutorial med Andrew Kötting som började med

“SATANIHELVETEBRAA!!”

-sorry?

“Oh, you're not swedish then?”

-oh yeah wait repeat please!

“SAATAANIHELLVEETEBRAA”

och sedan när jag berättade att jag är från Finland kom nästa

“PERKELEJUMALAUTA”

Han har jobbat i fabrik i både Sverige och Finland berättade han. Mycket sympatisk och inspirerande lärare. Mådde betydligt bättre efter det samtalet, och avslutade dagen med att gå till gymmet och köra slut på energin så att jag inte skulle orka angsta. Kom hem vid sjutiden och mådde alldeles ok tills jag ätit middag och adrenalinet sjunkit tillbaka. Då blev jag jättetrött och gick ock lade mig tidigt.

Vaknade med lite halsont men ny energi och såg fram emot studio-dag. Tills “War of the Walls” startade! Tidigare år har treorna alltid haft absolut mest utrymme, tre eller fyra väggpaneler så kanske mellan 5-6meter väggyta eller så, och treorna har också valt sina spaces först. Nu detta år hade tvåorna fått komma in samtidigt och välja bland samma väggar (kanske för att dom betalar mer? Eller så var det bara dålig management) hursomhelst ledde detta såklart till kaos och DRAAMAA. Dessutom har vår skola förlorat utrymme till ett annat campus så utrymmena är mindre nu. Jag hade tur och ingen annan ville ha mina två väggpaneler men många var I blåsväder och mördande blickar haglade mellan andra-och tredjeårsstuderande

“third year students SHOULD have priority!” “No! It's first come-first served!” “it's our final year and I need this space!!” “NO I'M NOT F****N MOVING!!!” etcetera etcetera... stackars tutorena Ed och Anna hade fullt upp med att arrangera. Tredjeårsstuderandena fick förkörsrätt till slut. Mitt studiohörn är alldeles fint, skall fota det senare.

Sedan var det samling och unit launch samt presentation av Ed och Anna och sen arbete I studion till halv fem då jag gick hem och lagade middag(tisdag är min middag-dag). Men kände mig flunssig och gick tidigt och lägga mig för att vakna idag och inte må så bra alls. Vi finska truppen hade avtalat med darkroom-technician Seb att ha en workshop I analog framkallning av färgfoton från negativ. Det ville jag inte missa och det var verkligen värt att spendera dagen I mörkrummet bakom supermystiska svartmålade teleporter-lika svängdörren. När lamporna är släckta gäller det att säga var man är så man inte krockar I mörkret, och att veta var man har sina grejor. Det var terapeutiskt efter att man lärt sig. Jag arbetade mestadels med ögonen fast. Nu är jag inspirerad att fota själv, skall låna en analog kamera, köpa film och göra fotokollage med egna riktiga färgfoton! Man kan editera och trixa också. Seb visade mig hur man med en vass spets kan skrapa på ett svart fotografi och få fram pigmenten under! Skrapar man helt lite kommer turkosblått, sen rött och sen gult och sen vitt till slut. Huvudstupa igenom ett spektrum! Man kan också manipulera med kemikalier, kokande vatten, eld osv... COOLT!

Så jag stannade I skolan till senare än jag hade räknat med och tror att det kanske blir en hemmadag imorgon. Får se.

Ha de!

NOOOOOOO

Dom har sparkat min favorit-tutor!!!!!!!! 

Varför gör sig UCA av med alla dom bästa? Dom som kunde hjälpa mig mest med mina arbeten???
Först Sarah och nu Jost...... : (
......och antagligen har skitläraren som alla klagat på fått stanna...får se i morgon när det är unit launch.

Nå. in other news.
TRÄNINGSVÄRK så in i ******
Men det är bra. Får ut alla heta känslor. Första boxningstimmen nästa onsdag!
Hasta Luego!

they may take our lives but they will never take our deep fried mars bars, haggis and smoky whisky!

Tillbaks från Skottland! Vi har en ny fin kökskran och vädret känns varmt och skönt efter några dagar med runt 10gradig semester. Tänkte att lite resedagbok kunde vara på sin plats här nu sådär i efterhand.

Så tillbaka till Måndagen 16.9:

En tågresa till Edinburgh från Canterbury tar ca 6 timmar. Första etappen är en lite på entimmes färd med snabbtåg från Canterbury West station (var vi mötte en hel massa bekanta, både klasskompisar och min tutor Adrian) till London Kings Cross. Där byter man tåg och fortsätter med tåg hela vägen upp till Edinburgh Waverley.

Tågresan var ganska tung, inte för att den var lång(ganska van har man ju ändå blivit vid långa resor) men det fanns inte mycket utrymme för benen och dessutom var vagnarna gravt luftkonditionerade så det kändes lite som att sitta vid ett dragigt fönster och när vi väl var framme hade vi alla ganska stela leder och jag kände mig i varje fall lite matt och krampig. Kanske så som snövit eller törnrosa kände sig då dom legat nedsövda/i koma under lång lång tid och i trista förhållanden(ett sunkigt torn eller en kista mitt i skogen låter ju inte så trivsamt...ganska fuktigt och dragigt). Det är ju inte precis som att man vill att nån prins kommer och slemmar på en just då. Nå som tur så var ju då vi resenärer inte prinsessor så vi fick istället leta oss fram till vårt hostell(efter lite funderingar kring kartan samt att ha frågat om vägen av några amerikanska turister som inte hade en aning och några lokala pubgubbar som alla glatt viftade åt olika håll och talade obegripligt). Hostellet var alldeles fint och vi hade ju EGET RUM och det var tillochmed ganska STORT. Tyvärr har jag ingen bild av det men det var två våningssängar och ett fönster, fyra små klädskåp, egen toalett, egen dusch och ett litet bord. Kändes väldigt lyxigt tycker jag.

Som grannar hade vi partajande ungdomar som helt klart hörde till en skolgrupp på resa eller nåt för det sprangs in och ut mellan rum, knackknack på dörren rakt bredvid vår och också på vår dörr då någon storögd finnig liten kille tagit fel. 

     Tisdagen var en riktig friskus-dag för då vandrade vi i berg!

Jag tycker inte att jag behöver säga sådär jättemycket om domhär bilderna, dom får tala för sig själva. Men det var mycket häftigt och mycket tungt för vi vandrade(ibland nästan klättrade) mycket högt upp och längs ganska branta stigar. Det kändes lite som att vara mitt i Sagan om Ringen eller någon berättelse från medeltiden. Efter en aktiv förmiddag smakade det gott med te på ett mysigt café inrett som en riktig härlig mommohåla!

Sedan via butiken för att rafsa med sig någon billig lunchbit som avnjöts på hostellet medan ben vilades nån timme innan det var dags att bege sig ut på nytt, denna gång för att utforska stan lite grann. På kvällen åt vi middag på en indisk restaurang som helt klart var ett familjeföretag var alla manliga medlemmar av en större familj fått jobb. Tre,fyra yngre killar och två, tre äldre stormagade gubbar struttade runt som stolta tuppar och kollade konstant att alla gäster hade det bra, tyckte om maten etc. Maten var väldigt god och vi lämnade restaurangen mätta och belåtna för att avsluta kvällen på hostellets bar var jag fick köpa 4cl Cointreau för 1.85pund! Så jag fick inte alls bilden av skottar som snåla och gnidiga, tvärtom verkade alla väldigt vänliga.

Onsdag innebar mer cityvandring och benen förde oss till havet och stadsdelen Leith som varit porten ut mot skandinavien, baltikum etc sedan...jaa...länge. 

Där vandrade vi så runt, såg havet, såg floden, såg en stor skrothög också och en hel massa skrotade bilar. Sonja köpte en friterad Mars-patukka (vilket är en skotsk specialitet) som mina tre följeslagare delade på. Den såg mycket flotig och inte så frestande ut.

Kaffe blev det denna dag på ett turkiskt café med en vänlig ägare som bjöd på gratis baclava och dessutom inte tog extra betalt för vispgrädde på varm kakao. Så än en gång krossades fördomen om den snåle skotten. Vi vandrade återigen upp på en kulle varifrån man kunde se ut över stan. Där fanns ockå några doriska pelare som var ett minnesmärke av nåt slag. Sedan smög vi oss in på Edinburghs finaste varuhus Jenners för att använda deras toalett. 

Väl tillbaka från dagens äventyr slog vi oss ned på en vegerestaurang för varsin drink(två i sällskapet ville prova "Kelpie", en sorts öl med sjögräs i. Själv tog jag en Bellini) varpå vi blev på tok för trötta och fnittriga för att orka leta reda på en ny restaurang så vi åt middag på samma ställe. Jag åt en spännande plätt gjord på röda linser och fylld med chili-bönsås och toppad med en skiva grillad batat och zucchini. Som tillägg fanns en klick tomat/lök/korandersalsa och en klick mörk chokladsås! Mycket gott och annorlunda, fastän jag blev lite för mätt på chokladsåsen så gav en del åt Mai. Efter denna lyxiga(lite dyrare) matupplevelse blev det drinkrunda till en pub fylld med "freshers" eftersom gulnäbbsveckan var i full gång. Sedan en snabb enpunds-shot på en skränig nattklubb och så fort hem och sova.

På Torsdag regnade det så vi åkte till Glasgow för dagen för att undkomma molnen. Det tar lite under en timme att åka mellan Edinburgh och Glasgow och tyvärr regnade det även där. Men deras moderna musée hade gratis inträde så där spenderade vi flera timmar med bland annat en utställning av Niki de Saint Phalles verk http://www.nikidesaintphalle.com/

Sedan drog jag med mig dom andra in i fördärvet-en stor konst/hobbyaffär som hade rea. När vi kom ut var väskorna tyngre men plånböckerna lättare. Så promenerade vi runt igen, åt lunch på ett café och fortsatte till katedralen som var fin men inte i stil med Canterburys(tänk så bortskämd man blir).

på vägen till tågstationen köpte vi mat i en affär och väl hemma tillagade vi den i hostellets kök. Sedan gick vi ut på pub för att testa på Whisky. Jag tycker inte om whisky så drack crabbies men fick smaka på de andras olika whiskysorter. Rökiga och mindre rökiga, sura och mindre sura...men inte gott.

Fredagen var alltså sista dagen och efter utcheckning vid halv10-tiden hade vi ännu flera timmar innan tåget hem gick. Så vi lämnade stora väskorna i hostellets luggage room och spenderade dagen strövandes runt på stan i lugn och ro, de andra testade på haggis-köttbullar, vi tittade i whiskyaffärer och roliga konstbutiker.

Hemresan gick bra och jag fördrev tiden med att sticka en hatt.

Imorgon skall jag till skolan för att se what's going on och försöka få ett möte med nån på kansliet som kanske kan förse mig med papper var mina studiepoäng står(det står nämligen inte på mitt senaste betyg) så att jag inte IGEN får problem med KELA...

Auf Wiedersehen!

P.S. kolla in http://dancingcrustacean.blogspot.co.uk/ för mer bilder och en annan synvinkel

gårdagens fångst

now off to Edinburgh! Back on Friday : )

the Rolling Scones

AAnd we are on again! Live from Canterbury
....or at least almost live
.....depending on when you'll be reading this
......hmm.

anyway tillbaks i England. Det regnar småspik och är ganska kallt, men känns bra att vara tillbaka ändå. Sådär..harmoniskt.

Nåt som är mindre harmoniskt är att vår kökskran (som läckte lite innan vi for härifrån) nu läcker så mycket att vi inte kan använda den. (Beskåda följande bildberättelse):

Så idag har det varit duktighetsdag som innebar ett besök till vår letting agents kontor för att be dem fixa kranen vilket Bruce lovade se till att få gjort.
Andra duktigheter var att städa upp i lägenheten(postpostpost,dammdammdamm, spindelväv,svarta fuktprickar,dammdammdamm...), få mat från butiken till middagsbordet, betala skulder och andra helt normala jobbigheter.
Och så tog jag dessutom en sväng förbi gymmet som hade open house och bjöd på skumppa, kaffe, snacks(faktiskt enbart glutenfria, eftersom hon som bakat dem är på stenåldersdiet).

Vad mer skall jag berätta. jaa just det! Jag har nytt telefonnummer once again så ta kontakt med mig via e-mail om ni vill ha det, eller be det av föräldrarna mina.
Och Norge fortsätter tydligen kasta pengar på mig, en trevlig, synnerligen oväntad skatteåterbäring uppdagades på mitt norska konto där den lurat sen maj månad.

Nu skall jag se på Skavlan med Laleh och han Lars von Triers kompis "Svinet" etc.

Ciao!